Å livet går vidare

Ja, så är det faktiskt!

Vi har ju förberett oss för en 40 års-fest här hemma. Det har köpts kostymer till både höger och vänster. Jag tycker ju förstås att jag hade århundradets maskeradkostym och skrattade gott varje gång jag provade den hemma i hallen. Men när My,s maskeraddräkt kom skrattade jag som jag aldrig skrattat förut.

Hon skulle likna den där lilla äckliga flickan ur filmen Exorcisten. Paketet skulle innehålla dräkt samt en lång, lite lockig, rödhårig peruk. My packade upp, glad i hågen. Ut ramlar en liten bit av hår. - Det där måste vara luggen, utbrister jag.

My tar upp resten av håret ur påsen. En kort, spretig, brun frisyr. Den lilla biten som ramlade ur innan var en mustasch. Men herre gud vad jag skrattade, My också. Hon såg ut som Allan i filmen baksmällan.

• Jag visste att det var för bra för att vara sant, sa hon och skrattade.

Thilde var en läskig prinsessa. Jag sydde ett långt släp till klänningen och hon var så nöjd.

40-åringen önskade sig pengar i present men vad är tråkigare än att sticka ett kuvert under näsan på henne, som jag visste att resten av gästerna förmodligen skulle göra.

Min uppfinnartalang slog till.

Jag sprang ner till en butik på stan och köpte ett STORT konjakglas. Åkte förbi ett närliggande solarium och matade in hundralapp efter hundralapp och småkronorna rasslade rejält i lokalen.

Sol-isterna tänkte nog att jag var besatt av att växla pengar.

Iallafall...

I väg till djuraffären. Jag klev in och raskade snabbt fram mot guldfiskarna. Fina.

Letade upp en expedit och bad om hjälp.

• jag skulle vilja köpa en guldfisk
• Vad kul, har du satt igång akvariet? frågade hon
• ja..eller njae, vad menar du? Sa jag lite nervöst.
• Ja, har du satt på pumpen och sånt?
• Njeee, alltså, jag har ett sånt akvarium... också, men nu tänkte vi ha den i ett sånt där STORT runt akvarium.

Expediten bromsade in och vände sig om och spände ögonen i mig

• det är förbjudet, det vet du väl?!!
• jaha, men jag tänkte köpa syrtabletter och stoppa i, sa jag nervöst
• nej nej nej, sa hon, det är förbjudet
• Jaha, finns det någon annan fisk då som klarar sådana svåra förhållanden?
• Ja, vi har ju kampfiskar som klarar sig i mindre akvarium

kampfisk!? Jag såg framför mig hur jag bokstavligen skulle behöva trycka ner fisken i glaset..

Men kampfisken var jättefin och lagom stor

• vad äter en sån här nu då, sa jag
• kött
• jaha, då kan jag mata den med typ köttfärs då?
• NEJ NEJ NEJ, du måste ha fiskmat
• det vet jag väl, sa jag men skojade egentligen inte alls.

Med fisken i en påse åkte jag glatt hem och visade upp fisken för barnen. Så glad och pigg simmade han runt i sin lilla skål. Vi kokade alla pengar för att de skulle bli rena och fina och stoppade ner dem i glaset.

Vi slog in hela glaset med fint papper och festen var igång. Välkomsdrink,mat och underhållning.

• Men herre gud, du måste öppna din present, sa jag till 40 åringen.

Hon öppnade glatt sitt paket och blev jätteglad över att hon fått en fisk

• det är pengar i, ser du inte det?

Alla gäster hopade sig runt presenten och jag utsågs nog till kvällens djurplågare nr 1. Det blev situation ”rädda Willy”.

- han har det bra, sa jag. Det går ingen nöd på honom!

- vattnet är för kallt!

-han mår inte bra bland pengarna!

• han har ju inga växter... osv osv...

• jag tycker faktiskt om djur, sa jag och stod i min maskeraddräkt och kunde inte låta bli att brista i skratt Nog om den kvällen. Väldigt roligt hade vi i alla fall.
  Vi hann döpa honom också till Stackárs Saté.

Vår älskade

Stackárs Saté

*17/9-2015

†21/9-2015

Vi hann ej säga Dig farväl

ty döden kom så fort

Men nu vi säga Dig

vårt tack

vid evighetens port.

Begravningen ägde rum på vägghängd toalettstol

med hel cisternkåpa

 för enklare rengöring. 

Blankkromad dubbelspolning

 4/2 l med låg vattenförbrukning