Känner mig gammal.. Har så satans ont i min ischias.. Å då menar jag ont. Vet inte hur jag ska sitta eller ligga. Samtidigt har jag ont i höfterna också på ngt konstigt sätt. Nästan vecka ska jag på återbesök till min läkare ang mina cellförändringar och hoppas nu att det ska vara borta. Nya prover och ett par veckors väntan. Ska be om en röntgen runt hela tjofarofen. Värken känns på ngt sätt obehaglig eller så tänker jag för mycket ordet cancer efter allt som hänt så jag blir nojig!
Men lika bra att kolla upp det tänker jag.
Jag tänker mycket på cancer och döden, inte så jag blir galen eller så utan mer på varför och vem som drabbas. Ställer mig frågan NÄR och inte OM det drabbar mig.
Det sjuka i alla de där tankarna är att jag känner mig ganska lugn. Tanken på att dö skrämmer mig inte så mycket. Tanken som ger mig panik är att jag lämnar mina barn ensamma.. Den känslan.. Nä usch!
Det får mig att verkligen tänka igenom mitt liv. Vad vill jag, vad vill jag inte!
Jag vill ha ett innehållsrikt liv, jag
Vill vara glad och lycklig och tillfreds med mig själv. Och det för mig såklart till ämnet kärlek eftersom Jag är en person som vill ha Kärlek och ge kärlek. Självklart får jag och ger det till mina barn men det
Är en annan sort som jag är ute efter. Kärleken till en annan vuxen, en man.
Jag tycker att det är ganska skönt att
Vara ensam, men inte lika skönt att vara singel.
Tänk att få känna den där kärlekskänslan, pirret, illamåendet, längtan och åtrån till någon. Jag längtar verkligen efter det. Jag
Är inte hysterisk på något vis utan har bara en längtan.
Längtan att vara kär...
Någon att prata med inpå småtimmarna, någon att laga mat tillsammans med, Ta en god öl i en solnedgång, skratta, spela tv-spel, sova, vakna, gråta... Ja, göra såna små, roliga och dagliga saker med..
Någon som tar fram mina bästa sidor och peppar mig i mina tankar och funderingar.
Det vill jag ha.. Frågan är bara.. Vart
Är han? Och när kommer han?
Något jag lärt mig i mitt liv är att det går inte att få gamla hundar att sitta.. Så han måste Liksom vara perfekt för mig ifrån början..
Det viktiga är väl att man har ungefär samma värderingar, samma tankar om familj och barn. Samma prioriteringar.
Annars blir den ena eller den andra besviken vilket i sin tur leder till irritationer.
Nu ska jag inte bli ngn Dr Frida här men man har ju varit med ett par gånger!! :)
Ja, någon gång tror jag( läs vet) att han kommer ridande på sin vita springare.. Snygg och glad och kastar upp mig på hästryggen och vi rider i väg i solnedgången..
(Läs: han kommer åkande i sin blåa Citroën, jag hoppar in och vi åker över klaffbron)
Ja, jag måste lära mig att lägga ner det där romantiska tjafset.. Får nog acceptera att det inte finns längre.. Har
Hoppats i 38 år... 38 år på att någon ska göra ngt sjukt romantisk al'a pretty Woman.. Nu är ju jag inte prostituerad så just den delen i filmen menade jag inte..
Ja ni fattar vad jag menar.
Kommentarer
Skicka en kommentar