Fortsätt till huvudinnehåll

:)

En ganska lång natt och vaknade med huvudvärk. Men efter en natt av positivt tänkande känns det något bättre idag. Låg och tänkte på vad jag och två kollegor pratade om igår och skrattade gott åt vårt samtal.

- men Frida, vad händer när man tar bort livmodern då? Blir det bara tomt eller tar det emot? Hur blir det med samlag?
- Det måste ju bara bli tomt, liksom svarade jag.. Annars blir det ju som att krocka i 50 km/h, svarade jag!
- Väger den något? Frågade hon.
- Ahh, du menar om jag går ner i vikt? Det får vi fanimej hoppas! 
Vi skrattade gott åt vår okunskap i ämnet..

Det påminde mig om en annan vän en gång när vi hade diskussionen om graviditet, hon trodde nämligen att navelsträngen från bebisen satt fast i mammas navel på insidan... Hahaha.. Det har vi skrattat gott åt många gånger.

Har besiktigat bilen idag. Den lilla pärlan har en trasig styrled.. Så det blir verkstan nästa vecka. 

Är hemma med barnen resten av veckan. Thilde är rosslig och My ska dra ut 4 tänder på loppet av 3 dagar, den första drogs idag. Den satt som satan och roten var jättelång och stor. My var så duktig!

Väntar otåligt på ett viktigt mail från Tyskland. Det borde komma den här veckan... Spännande!
Håll tummarna! 







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där