Fortsätt till huvudinnehåll

Sov, somna in❤️

Älskade pappa, snart är din plåga över. 
Nu har pappa bestämt sig, nu får det räcka. Han har sovit nu snart i en vecka utan mat och dryck. Han är mager och börjar ändra sitt utseende och färg. Jag har suttit hos pappa hela em men var tvungen att lämna honom nu för att åka hem till mina finaste tjejer. Mina syrror är hos pappa nu och ringer om det händer ngt och jag har ordnat barnvakt...

SOM du har kämpat pappa, med näbbar och klor för att hålla dig kvar i livet. Men jag vet att du nu gett upp, du har bestämt dig. 
Det är ok att släppa taget nu pappa och gå vidare. Vi kommer vara vid din sida när du är redo. Vi kommer hålla din hand, pussa dig, krama dig men framför allt älska dig tills du väljer att släppa taget.

På andra sidan kommer mamma att ta emot dig med öppna armar. Som du längst efter så länge. Ni får äntligen vara tillsammans igen och göra allt det där roliga som ni gick miste om i livet, livet tillsammans som aldrig blev av.
Ni kan spela Fia med knuff, dricka Cacaulikör, skratta och göra tokiga saker tillsammans. Med den känslan kan jag glädjas åt er återförening...

Men jag kan också känna tomheten och saknaden efter att snart ha förlorat båda mina föräldrar inom loppet av 5 månader. Samt en del annat som hänt.
Men jag ger mig inte, jag ska få lyckan och glädjen i mitt liv...

Min älskade pappa, 
Jag älskar dig, och jag har alltid älskat dig.
Men vila dig nu, blunda och slappna av, för snart börjar ditt nya äventyr.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där