Fortsätt till huvudinnehåll

Det kunde varit du!

Sitter här och bli upprörd, upprörd av att folk lägger ut statusar så som.. Ikea-Trollhättan 1-1. 
För det första så var det så kallade Ikeamordet olycklig slump som gjorde att just den 55-åriga kvinnan och hennes 27-årige son föll offer för Abraham Ukbagabir. 
En fruktansvärt ilsken och hatisk man som precis blivit utvisad från Sverige.
Den 55 åriga kvinnan och hennes 27 åriga son var på tillfälligt besök i Västerås, vilket bevisar att det var en olycklig slump.. Men fortfarande hemskt!

Anton Lundin Pettersson, däremot, var inriktad på sitt mål och planerade det in i minsta detalj. Han attackerade den arena där vår världs viktigaste individer befinner sig. Skolan! Där våra barn befinner sig den mest vakna tiden i sitt liv. Ett ställe där de flesta barn känner sig trygga. Där går Anton Lundin Pettersson, iklädd mask och hjälm och beslutar sig för att ge sig på barn. Vit, svart eller gul spelar ingen roll. De är barn vi pratar om. BARN!! 
En assistent som jobbar på skolan använder sig själv som Sköld, och vem vet hur många barns liv han räddade?

Det jag vill säga är att oavsett vem som blir mördad så är det otroligt tragiskt, svart, vit, brun eller gul. 
Men jag blir jävligt upprörd och rädd när någon ger sig på våra barn. Vad har de gjort, vilka val har de gjort? Svart, brun, gul eller vit, de har inte  fått välja vilket "fodral" de fötts i. Men igår, idag och en tid
Framöver kan jag Lova och oavsett hudfärg har barn Runt om i Sverige varit rädda, rädda att gå till skolan! Föräldrar oavsett hudfärg varit rädda att skicka sina barn, det bästa de har, till skolor runt om i hela Sverige. Jag är en av dem!!!

Och vad det gäller flyktingar, invandrare, nysvenskar eller vad ni än kallar dessa, för mig är de människor , så är det nog så..
De Vill inget hellre än att bo i sitt hemland, sin stad, sin by, men de kan inte. Det pågår krig, korruption och svält och massa annan skit som gör att de inte kan stanna i sitt land. Vad skulle du själv göra om ditt hus, din stad Blev bombat, din familj blir brutalt mördad, skjutna till döds. Skulle du glatt gå och köpa en påse chips och njuta av tillvaron..? Jag kan lova dig att du skulle fly.. Fly fort som satan! För att överleva. Du skulle fly till ett land där du vet att du skulle känna dig trygg. Och du vilja att de tog emot dig med öppna armar och
Hjälpa dig, förstå dig. Du skulle vara ledsen och förkrossad över att behöva lämna allt du ägde och hade, eller/och att  du förlorat din familj, dina vänner. Och om du hade dina barn med dig i flykten så lovar jag att du skulle kämpa, kämpa för ditt och dina barns liv. Och du skulle vilja ha Förståelse för vad du går igenom i det nya, trygga land du flytt till. Men du skulle också längta hem, hem till Sverige, till din stad där du är uppväxt eller bott i. Men så länge det är krig och svält så går det inte. Du skulle behöva stanna i det land, som du flytt till. Du skulle känna utanförskap och hat från människor som pratar ett annat
Språk än du.. Å herre Gud vad du skulle längta hem. Hem till Sverige!
Du skulle vilja söka dig till andra svenskar för att känna gemenskap och förståelse. 
Jag är genuint trött på folk som tror att de barn och vuxna som kommer hit,  gör det
För att de vill. 

Prova att för en sekund sätta dig in i deras situation, känsla och kropp.. En sekund och du skulle kräkas av alla negativa känslor som skulle uppstå...

Allt de vill är att känna sig trygga, sätta sin familj i trygghet. Och tänk, de valde Sverige, vårt vackra land som är en del av världen, universum.. Varför, varför gör de det? Tänk på det!

Men de vill kunna återvända till sitt land, sin stad, sin by så i väntan på det, hjälp till, gör ngt, ställ upp och var en medmänniska. Arbeta aktivt för att stoppa krig och annat skit för att hjälpa dessa
Människor få sin största önskan uppfylld.. Att få åka hem.

Vi är alla människor, vi har alla känslor, gul, vit, svart eller brun.. vi vill alla känna tillhörighet, gemenskap och
Medmänsklighet i svåra stunder.. 

Det kunde ha varit du!






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...