Fortsätt till huvudinnehåll

Positiva tankar

Så idag var det dax igen att kolla hur cellförändringarna. En jättegullig läkare dök upp i dörrhålet. När jag kom in i rummet fanns det ytterligare en person där. En läkarstudent eller liknade. En kort liten pratstund och sen hopp upp i stolen. Med strumpor på! In kommer ytterligare två personer i vita rockar. På med storbilds-tv,n och lamporna släcktes. Kändes dom ett riktigt fredagsmyskväll. Det var bara ostbågarna som saknades. 
Där på tv,n uppenbarades mitt sköte, insidan alltså..Herre Gud! Alla huvuden vändes mot tv,n och diskussionen var igång. 
-här har vi ditten och har vi det datten.
De andra nickade och mmmm,ade i kör.

Det var topsar hit och topsar dit och bitar togs och fan vad ont det gjorde... 
Efter en halvtimmes lidande var det dags att få domen.
Jo då, cellförändringshelvetet finns kvar. Och tyvärr kan de inte ta mer av min livmodertapp eftersom de redan varit där och nallat två gånger..
Det enda alternativet är att ta bort hela livmodern.
-va!? Sa jag och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.
Vet inte varför jag blev ledsen egentligen, har ju inte haft en tanke på att skaffa fler barn men känslan av att det blir så definitivt kändes jobbigt. 
Och att någon annan bestämmer att det blir så...
Kände mig alldeles tom och ledsen när jag
Åkte till jobbet..
Och dagen har fortsatt i tomhetens tecken.
 
Försöker såklart att se positivt på hela grejen, jag slipper ju förhoppningsvis cancer. 
Men det känns som om det bara
Händer massa dåliga grejer hela tiden! Kan det inte komma ngt positivt, bara sådär, någon gång liksom. 

Det är klart att det kommer positiva saker som ska hända framöver, men det är ju planerat liksom. Skulle vilja ha en positiv "överraskning" helt jävla oväntat!

Tokläser "att välja glädje" och " lär dig leva" och  tänker positivt så gott det går men ibland känns det som om jag
Vill göra en stor eld och kasta in blad för blad ur de där satans böckerna.

Men nu tar jag ett nytt andetag och väntar förhoppningsfullt på vad livet har att erbjuda! Kom igen då!! Kom igen!

Har ju en fiskeresa att se fram emot snart. Ska bli väldigt kul faktiskt.
Kanske bättre att googla på "hur man rensar fisk" än att googla på "hur man rensar livmoder"






 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där