Tidigt i morse stod jag och Thilde utanför kyrkan. FÖR tidigt, som vanligt.
Vi blev insläppta av vaktmästaren som nog tyckte synd om oss där vi stod ute i kylan och i bristen på ljus.
Så i all den överblivna tid passade jag på att byta blöja på Thilde, det finns inget värre än en doft av kissblöja i mitt i folksamlingen. Sagt och gjort så gjorde jag det på en liten stol. Det var bara det att Thilde hade ju gjort nr 2, luktfritt. Och den hårda kulan rullar i väg längs golvet i kyrkan, ni hör vad jag säger, i kyrkan. Dessutom hade Magnus packat ur våtservetterna ur skötväskan så jag stod där likt en hundägare och plockade upp kulan med en blöja.
Ja, jag kommer att brinna i helvetet!
Sankta lucia… hörde jag små röster sjunga och in kommer hon, min sötaste lilla tärna, längst bak i vitt linne, glitter i håret och ett levande ljus. Hon var och är så fin min My.
Jag gjorde några tappra försök till att fotografera men Thilde ville så gärna hjälpa till så alla foton blev suddiga.
Dom sjöng så fint och det var så stämningsfullt där inne i kyrkan.
Först dinglade en liten tärna ner till sittande ställning. Sen, mitt i allt det vackra sa det ”pang”. Tärnan bakom My svimmade och föll rakt bakåt. Stackarn. Jag var alldeles gråtfärdig för den lilla flickan skull, fy vad det såg så läskigt ut.
Sången fortsatte trotsallt och luciatåget gled ut.
Jag träffade en mycket nöjd liten My när jag var på väg ut, vi pussades och kramades länge. Jag sa till my
- Stackars den där flickan som svimmade, hur gick det för henne?
- Det gick bra. Jag säger bara, sa My, Tur att hon inte ramlade framåt för då hade hon ju ramlat på mig.
Det är min dotter det.
Kontentan av hela morgonen var trotsallt underbar. Vackert luciatåg, vacker sång, vacker tärna, och en vacker liten tomte.
Vi blev insläppta av vaktmästaren som nog tyckte synd om oss där vi stod ute i kylan och i bristen på ljus.
Så i all den överblivna tid passade jag på att byta blöja på Thilde, det finns inget värre än en doft av kissblöja i mitt i folksamlingen. Sagt och gjort så gjorde jag det på en liten stol. Det var bara det att Thilde hade ju gjort nr 2, luktfritt. Och den hårda kulan rullar i väg längs golvet i kyrkan, ni hör vad jag säger, i kyrkan. Dessutom hade Magnus packat ur våtservetterna ur skötväskan så jag stod där likt en hundägare och plockade upp kulan med en blöja.
Ja, jag kommer att brinna i helvetet!
Sankta lucia… hörde jag små röster sjunga och in kommer hon, min sötaste lilla tärna, längst bak i vitt linne, glitter i håret och ett levande ljus. Hon var och är så fin min My.
Jag gjorde några tappra försök till att fotografera men Thilde ville så gärna hjälpa till så alla foton blev suddiga.
Dom sjöng så fint och det var så stämningsfullt där inne i kyrkan.
Först dinglade en liten tärna ner till sittande ställning. Sen, mitt i allt det vackra sa det ”pang”. Tärnan bakom My svimmade och föll rakt bakåt. Stackarn. Jag var alldeles gråtfärdig för den lilla flickan skull, fy vad det såg så läskigt ut.
Sången fortsatte trotsallt och luciatåget gled ut.
Jag träffade en mycket nöjd liten My när jag var på väg ut, vi pussades och kramades länge. Jag sa till my
- Stackars den där flickan som svimmade, hur gick det för henne?
- Det gick bra. Jag säger bara, sa My, Tur att hon inte ramlade framåt för då hade hon ju ramlat på mig.
Det är min dotter det.
Kontentan av hela morgonen var trotsallt underbar. Vackert luciatåg, vacker sång, vacker tärna, och en vacker liten tomte.
Haha, gud vad jag saknar er :D <3 // cassandra
SvaraRadera