Vi har börjat diskussionen(igen) om vilken sorts gran vi ska ha här hemma. Jag anser att en plastgran icke kommer innanför dessa dörrar. Magnus vill dock mer än gärna ha en ickebarrande plastgran. Men jag vet ju hur man ska göra.
Här nedan följer ett tips om hur man som kvinna får sin vilja igenom, utan hot!
- Älskling, visst blir det väl en äkta gran i år igen?(tindra med ögonen)
- Nej, i år blir det plast.
- Men det luktar ju så gott med äkta gran, och de är mycket finare.
- Du fick ju bestämma förra julen, då får väl jag bestämma det här året.
Och det är nu det gäller.
- Självklart ska du få bestämma den här gången. Vi åker och köper en plastgran imorgon.
Detta säger man samtidigt som man ser ledsen ut, sätter sig i skräddarställning, tittar neråt och börjar pilla på nagelbanden.
Så enkelt är det tjejer. Plastgranen är ett minne blott.
- Om det är så viktigt för dig älskling, självklart köper vi en riktig gran. Men nästa år kan vi väl köpa en plastgran?
- Självklart!
Här är pussar och kramar på sin plats.
SÅ!
Samma diskussion hade vi förra året, det slutade såklart med en äkta gran i vardagsrummet. En glad fru, glada barn och en lite mindre glad Magnus.
Inköpet av granen den gången kan ha gjort Magnus lite avskräckt för fortsatta granköp, det förstår jag, men det är så det alltid går när Familjen Eriksson är ute på vift.
Det var dan för dan för dopparedan, och det var på den tiden vi körde omkring i den lilla blå Polon. Jag var med, gravid i vinterjacka, Magnus i stor vinterjacka, Lotta i stor vinterjacka och dessutom ”grisen", Lottas ADHDhund.
Jamänaaa, redan där var det proppfullt i bilen. Ingen utav oss väger precis under 50 kg, ja förutom ”grisen” då förstås.
Först storhandling av julemat för samtliga mänskliga passagerare.
Sen kom jag på att det var lika bra att åka och köpa gran när vi ändå höll på. Det tyckte alla i den stunden var en jättebra idé.
Snabbt in, snabbt ut och sen stod vi där med en nätad gran vid den redan fullproppade bilen. Magnus utbrister
- Men hur fan ska vi få plats, OCH granen?
Lotta och jag skrattar så vi håller på att kissa på oss.
Som tur var fotade jag alltihop.
Här nedan följer ett tips om hur man som kvinna får sin vilja igenom, utan hot!
- Älskling, visst blir det väl en äkta gran i år igen?(tindra med ögonen)
- Nej, i år blir det plast.
- Men det luktar ju så gott med äkta gran, och de är mycket finare.
- Du fick ju bestämma förra julen, då får väl jag bestämma det här året.
Och det är nu det gäller.
- Självklart ska du få bestämma den här gången. Vi åker och köper en plastgran imorgon.
Detta säger man samtidigt som man ser ledsen ut, sätter sig i skräddarställning, tittar neråt och börjar pilla på nagelbanden.
Så enkelt är det tjejer. Plastgranen är ett minne blott.
- Om det är så viktigt för dig älskling, självklart köper vi en riktig gran. Men nästa år kan vi väl köpa en plastgran?
- Självklart!
Här är pussar och kramar på sin plats.
SÅ!
Samma diskussion hade vi förra året, det slutade såklart med en äkta gran i vardagsrummet. En glad fru, glada barn och en lite mindre glad Magnus.
Inköpet av granen den gången kan ha gjort Magnus lite avskräckt för fortsatta granköp, det förstår jag, men det är så det alltid går när Familjen Eriksson är ute på vift.
Det var dan för dan för dopparedan, och det var på den tiden vi körde omkring i den lilla blå Polon. Jag var med, gravid i vinterjacka, Magnus i stor vinterjacka, Lotta i stor vinterjacka och dessutom ”grisen", Lottas ADHDhund.
Jamänaaa, redan där var det proppfullt i bilen. Ingen utav oss väger precis under 50 kg, ja förutom ”grisen” då förstås.
Först storhandling av julemat för samtliga mänskliga passagerare.
Sen kom jag på att det var lika bra att åka och köpa gran när vi ändå höll på. Det tyckte alla i den stunden var en jättebra idé.
Snabbt in, snabbt ut och sen stod vi där med en nätad gran vid den redan fullproppade bilen. Magnus utbrister
- Men hur fan ska vi få plats, OCH granen?
Lotta och jag skrattar så vi håller på att kissa på oss.
Som tur var fotade jag alltihop.
GRANEN STÅR SÅ GRÖN OCH GRANN I STUGAN.........
Slutet gott, allting gott
Kommentarer
Skicka en kommentar