Fortsätt till huvudinnehåll

Obegåvat....?

Ja, men så har vi gjort det i år igen.
Alldeles för många människor och kassar i bilen vid julgransinköpet.
Stackars My! Jag skrattade som vanligt och drog snabbt fram kameran:)Ja, det är väl inte bara julen som står för vår dörr utan även socialen snart.Utmattade och kalla kom vi i alla fall hem relativt glada. Magnus var dock lite less och beslöt sig för att banka ner granen i julgransfoten. Han insåg nog ganska snart att den egentligen inte skulle få plats men då var det försent. Efter en stunds paus och vetskapen om att granen inte skulle få något vatten och i och med det börja barra inom kort hämtade han huggmejseln gick lös på julgransfoten... Vi pratar inte mer om eländet!
Nu står barrträdet grön och parant i stugan och suger vatten.

På torsdag ska den kläs så till dess får han/hon vara en skoglös och blottad julgran.

Hej hå, 1 gran mindre i skogen stå.

Kommentarer

  1. jag skrattar så jag gråter :))))))))))))Jag älskar dig Frida du förgyller mitt liv puss <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Va kul att du tycker om det och Tack:)
    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där