Fortsätt till huvudinnehåll

En vän för livet

Jag har en Vän, min allra bästa vän T. Vi träffades utanför Ica Jätten i Västegård i Södertälje för ca 20 år sedan. Varken hon eller jag kommer ihåg hur det kom sig att vi stötte ihop, men sen den dagen har vi hörts varenda dag. Och då menar jag, varendaste dag.

Det T inte vet om mig är inte värt att veta, ja hon vet allt. Och jag tror att jag vet det mesta om henne. Det finns liksom inget som är för pinsamt för att berätta för T.
Vi har gjort ALLT tillsammans, festat, gråtit, skrattat, bajsat och semestrat ihop. Vi är väldigt olika men ändå så lika.
En sak vi har gemensamt är att livet kanske inte går sin gilla gång alla gånger. Det händer ofta en massa saker. Och alla saker går inte riktigt som vi vill, men det är det man har skrattet till. Det hjälper i många jobbiga och knasiga situationer.

Som en gång t ex när T varit på date; När daten väl var slut var det dags för avsked. Efter ett kortare Hej då klev hon ur bilen. Och stänger dörren. I samma ögonblick inser hon, smärtsamt men tystlåtet att hon klämt fast fingret, i redan nämnda dörr. Eftersom det var första daten vågade hon inte säga något utan gjorde tappra försök att ta sig loss(utan att öppna bildörren). Han startar bilen och kör iväg varpå T springer med en bit tills bildörren äntligen släpper taget.

T har en urgullig liten son som i 1-års present fick ett Pippitält av oss. Och i helgen skulle det resas. Hon fick hjälp av sin mor som har tummen ungefär på samma ställe som T. Det vill säga, i mitten av handen. T smsade mig under resningen och här kommer den lilla berättelsen:
sms från T:
Hur jävla svårt ska det vara
att få ihop pippitältet
Mamma och jag har äntligen
fått ihop stommen men nu
får vi inte på tyget.
mms från T:

Så här ser det ut nu efter mycket om och men

Smssvar från mig:

Ahhh, det ska byggas från insidan

Sms från T:
Ja men va kul

Samtal:
T: Man får inte in stommen genom den där lilla dörren, men gud, mamma och jag kissar på oss av skratt
Jag: Du måste ju ta isär stommen igen och sen bygga ihop det på innsidan..
T: man får ju inte plats där inne.

mms från T:


Nu ser det ut så här, men det måste va nåt fel mé det här tältet


Ca 1 timme senare,mms:

Nu så! Det var sista gången jag bygger tält!

Det är verkligen en gåva att ha en vän som du T, Du är viktig i mitt liv!

*

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...