Fortsätt till huvudinnehåll

Jag är inte bara mamma

Jag är skådespelare också.
Ja, eller rättare sagt, regisörssysterbarn, därav har jag fått statistroller i två av Mats Arehn´s filmer. Den första filmen som jag var med i heter ”Vita lögner” Jag var väl si sådär 15 år och spelade en ung tjej levande i mitten av 1900-talet i otroligt obekväma kläder.
Jag fick till och med ha strumpebandshållare under klänningen, för verklighetskänslans skull.
Jag skulle spela häpen under ett cirkusnummer och mitt i allt detta utbryter brand i cirkustältet och jag skulle springa ut ur brandhärden.
Självklart ramlar jag och klädassistenten kommer framrusande.
Ja, kan ju säga så här, han frågade inte hur det gick med mig utan
Han brydde sig bara strumpbyxorna.

Filmen ”vita lögner” handlar förövrigt om min familj, med fokus på min mormor men framförallt min morfar, som var en drömmare…(läs lurendrejare)
Enligt min åsikt led han nog av ADHD + en massa annat, men sådana diagnoser fanns ju inte på den tiden. Då var man som man var, inget mer med det.

Handlingen i scenen jag var med i säger ju ett och annat:

Mormor Ingrid ,morfar Palle, min mamma och hennes bror Mats åker tåg genom Sverige. På en station i Småland stiger ett
tivolisällskap på. Palle får börja uppträda på tivolit. Hans stora nummer är de "fantastiska
dansande hönsen från London". Av misstag råkar Palle sätta eld på kulisserna och tivolitältet
brinner upp. Familjen Hagmann flyr utan att ha fått ut gaget.

Ja, vad säger man, jag har det i blodet…


Den andra filmen jag var med i är filmen Oskar Oskar med Björn Kjellman i huvudrollen.

Jag skulle spela en helt vanlig kund på Ica, mycket framträdande roll om jag får säga det själv. Avgörande för hela filmen faktiskt.
En liten detalj bara… Jag är dubbad.
Min Morbror fick träda in med förvrängd röst för att kyldiskarna förde sånt oväsen under inspelningen.


Kommentarer

  1. Du är ju en kändis!! Kan jag få din autograf?

    SvaraRadera
  2. JAmenvisst, vart ska den skickas??:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...