Fortsätt till huvudinnehåll

Nu ska skiten ut!

Ja, jag kastade ut granen häromdagen, ja eller rättare sagt slet ut den genom balkongdörren. Så i vardagsrummet fanns det barr att fylla två Ica-kassar.. Jag trodde granen fortfarande var ganska fräsch men den var ju typ död, så det var ju som att balkongdörren agerade som en skogsmaskin som skövlar skog när jag slet ut den.

Och nu står den där på balkongen, Granhelvetet! Man måste ju stoppa in granen i bilen igen och köra den till återvinningen nu för tiden

Detta får mig att tänka tillbaka på tidigare granar som farit ut och in i alla lägenheter jag bott i. En gång hade jag en gran som stod på balkongen fram till semestern. Det slutade med att jag, mitt i sommaren, bar upp den en våning. Jag virade fast den i grannens dörr och skrev en lapp och frågade om han kunde ta hand om den medans jag var på semester. Dessutom hängde jag en liten röd julgranskula i den, som om den hade gjort sig lite extra fin… hahaha, det var kul!
När jag kom hem från semestern stod den lutad mot min dörr med en lapp: Allt har gått bra!

Ett annat år och En annan gran som jag köpte nere på byn fick jag dra hem en snölös vinter. När jag kom hem fanns bara halva granen kvar. Halva granen låg längs vägen hem till mig. Så det var gran-i-hörn det året… hahaha!

Så nu står den där på balkongen och väntar på avfärd mot ett nytt liv
Vem vet, om ett par månader kanske jag sitter där på toaletten och torkar mig i…. med min egen julgran.

Kommentarer

  1. Tessanjanuari 13, 2011

    Ha ha ha... vill bestämt minnas att jag var närvarande när du släpade upp granen till grannen. Skrev du inte också på lappen: "Hälsningar gran(n)en!
    om jag minns rätt. Vi tyckte det va så fyndigt .-) Kram Tessan

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...
En kommentar
Läs mer

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
2 kommentarer
Läs mer
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...
Skicka en kommentar
Läs mer