Fortsätt till huvudinnehåll

Hjort är hjort

Helgen har passerat. Vi har ätit en massa nyttig mat och jag har inte fuskat en endaste gång.
Känner mig redan lite mindre ”påsig”, men troligtvis är det bara känslan, men det är ju bra det med.

I morse var det ingen väckarklocka som ringde här hemma. Jag vaknade 08.30 med ett ryck och anade att klockan var mer än 06.30, och som sagt, den var 08.30. Det är första gången på säkert 15-20 år jag försov mig. Trots det var My i skolan vid 09.05, det var bra jobbat av My tycker jag.

Efter att hysterin lagt sig tog jag och Thilde en långpromenad. Efter ca 45 min blir vi stannade av en man på Ängsgatan, precis ovanför Aztra.
- Har du sett några älgar?
- förlåt, sa jag, tyckte jag hörde fel.
- Har du sett några älgar, sa han igen
- Letar du efter några eller? Svarade jag.
- Det sprang precis 2 stycken över vägen här, sa han. Sen vände de och sprang ner bland villorna här.
- Det var ju tur att jag inte sprang in i dom, sa jag.

Fick en syn inombords. Tänk om jag känt något flåsa i nacken eller ännu värre, blivit nermejjad av två älgar. Det skulle ju faktiskt kunna hända mig utan att man skulle bli förvånad.

Det var ju ren tur att man inte stötte på dem. Det kunde ju ha hjort ont gått vilt till. Och nu har jag faktiskt ett horn i sidan till den där killen som jagade upp mig på det där sättet.
Nu ska jag och fixa korv med moose.



Kommentarer

  1. Haha.. Men Frida du har väl blivit jagad av älg förut?! På nån av alla jävla firlufs dagar i högstadiet. hahah Har ett svagt minne av att det var du och mickis.

    SvaraRadera
  2. Det kan säkert ha hänt bara att jag inte kommer ihåg det:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där