Fortsätt till huvudinnehåll

Hurra!

Har inte skrivit på ett tag nu, har inte varit på topp om man säger så. Men ett litet inlägg idag får det allt bli.

Idag är det min födelsedag. 34 år… 34 år!! Helt galet. Tänk att jag levt 34 år. Det är på sin födelsedag man börjar fundera på sitt liv, vad man har åstadkommit och vad man vill göra med sitt liv i framtiden.
Jag har under mina 34 år fått 2 underbara barn. Jag har en sambo. Jag har många nära och kära vänner, min mamma och min pappa, mina syskon.
Jag har upplevt många roliga och vackra saker i mitt liv men även mindre roliga. Jag har skrattat och jag har gråtit.
Det jag är dålig på är att leva nuet, tänker alltid på vad jag ska göra imorgon eller om två veckor och stressar upp mig inför det. Oftast helt i onödan. Har tänkt bli bättre på det. Ta saker mer som de kommer.

Framtiden då? Ska ju börja arbeta så småningom. Jag är ju mellan två jobb just nu och det känns lite jobbigt att behöva ta tag i arbetssökandet. Samtidigt som det känns lite spännande för det blir ju något helt nytt. Har också funderat på att börja plugga men… vi får se.
Jag ska absolut gå någon slags kurs. Något som intresserar mig och som ger mig energipåfyllning.

Hur som haver så tror jag att det blir bra, hur det än blir.

GRATTIS TILL MIG OCH MITT LIV


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där