Fortsätt till huvudinnehåll

Nu ska skiten ut!

Ja, jag kastade ut granen häromdagen, ja eller rättare sagt slet ut den genom balkongdörren. Så i vardagsrummet fanns det barr att fylla två Ica-kassar.. Jag trodde granen fortfarande var ganska fräsch men den var ju typ död, så det var ju som att balkongdörren agerade som en skogsmaskin som skövlar skog när jag slet ut den.

Och nu står den där på balkongen, Granhelvetet! Man måste ju stoppa in granen i bilen igen och köra den till återvinningen nu för tiden

Detta får mig att tänka tillbaka på tidigare granar som farit ut och in i alla lägenheter jag bott i. En gång hade jag en gran som stod på balkongen fram till semestern. Det slutade med att jag, mitt i sommaren, bar upp den en våning. Jag virade fast den i grannens dörr och skrev en lapp och frågade om han kunde ta hand om den medans jag var på semester. Dessutom hängde jag en liten röd julgranskula i den, som om den hade gjort sig lite extra fin… hahaha, det var kul!
När jag kom hem från semestern stod den lutad mot min dörr med en lapp: Allt har gått bra!

Ett annat år och En annan gran som jag köpte nere på byn fick jag dra hem en snölös vinter. När jag kom hem fanns bara halva granen kvar. Halva granen låg längs vägen hem till mig. Så det var gran-i-hörn det året… hahaha!

Så nu står den där på balkongen och väntar på avfärd mot ett nytt liv
Vem vet, om ett par månader kanske jag sitter där på toaletten och torkar mig i…. med min egen julgran.

Kommentarer

  1. Ha ha ha... vill bestämt minnas att jag var närvarande när du släpade upp granen till grannen. Skrev du inte också på lappen: "Hälsningar gran(n)en!
    om jag minns rätt. Vi tyckte det va så fyndigt .-) Kram Tessan

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där