Fortsätt till huvudinnehåll

Tjock? jag??? nähähähähähähahahahamohahahaha

Men vad är det med mig??? Vuxna varelse utan karaktär

När jag tjatar på barnen (läs Magnus också) om olika saker svara de alltid
– Jag ska bara, eller, Jag gör det sen.
Och de orden får mig nästan att självantända i hårrötterna.

Men se på mig då i frågan om viktnedgång. Hur jä...a svårt ska det vara. Som idag t ex. Jag bestämde mig senast som igår att från och med dags datum är det Naturdiet som endast ska ner i magen. Och eftersom jag skulle börja idag tog jag mig rättigheten att hetsäta godis igår. För det var ju sista gången.
HA! Vad har jag ätit i dag då? Nonstop, Choklad och några jordnötter. Jag blir helt galen alltså. Men å andra sidan om man följer receptet nedan

1 dl Nonstop
5 bitar chokolata
en stor näve jordisar
1½ dl grädde( rågade mått)

Blanda ner alla ingredienser i en bunke. Ta ett stycke stavmixer och mixa tills smeten är klumpfri. Ca 2 min. Häll den färdiga drycken i ett fint serveringlas
Servera!

Den här ser på PRICKEN ut som naturdiet (chokladsmak) fast godare.

Hur som helst, så satt jag med ett par kompisar och ett bullfat härom kvällen och diskuterade huruvida vi skulle göra något drastiskt med våra liv. J kom på att vi skulle kunna göra en Bypas operation. D sa att man var tvungen att ha ett BMI över 40 för att få det till stånd. Fram med miniräknaren. D och J skulle inte få en genväg i transportledningarna, de magra stackarna. Så var det min tur att räkna. Vikten gånger bredden gånger höjden gånger djupet, eller hur det var. J utbrister
- Men va fan Frida, du får ju göra en sån där operation, ät en bulle till bara!
Och det gjorde jag.
Inte trodde jag att det var så illa.. eller… Jo, det trodde jag, menendå!!!!

Skärpning NU Frida! (kastar allt godis










en bit bort)

Kommentarer

  1. Hej Frida.
    Apropå bypas. Jag har en f.d. arbetskamrat som gjorde en gastro bypas i höstas. Hon bloggar om sin operation på http://reidunvantar.blogspot.com
    om du vill läsa om det. Det tog ett år för henne, från det hon fick remiss till operation.
    Och det verkar inte ha varit så lätt.
    Hälsn. Sonja

    SvaraRadera
  2. Nä här ska INTE Bypassas ngt för unga fröken Eriksson, det har vi ju redan talat om:-) *hytter lite med fingret*

    Uppskattar dock att du fick mej att framstå som smal....:-):-):-) Ingen får någonsin veta sanningen dock;-)


    kram från Bullmamman i Lina Hage:-)

    SvaraRadera
  3. Tack Sonja, den ska jag kolla in. Men tror inte att det är något för mig.. jag är bara lat, vet ju hur man ska göra..

    Jessica.. Nu glömmer ju du att jag även har en videoblogg.
    Termen video ("video" som betyder "jag ser", från det latinska verbet "videre")

    Men smalare än jag är ni enligt D mobilminiräknare!!!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där