Fortsätt till huvudinnehåll

Min GALNA hage

Dagen började lugnt. My och Amanda åkte ner på sta´n för att inhandla lite kläder. Magnus jobbade. Jag, Cassandra och en snorig och febrig Thilde höll oss hemma.
Cassandra skulle göra någon slags avfärgning av sitt röda hår med hjälp av mig. Men det fick vänta tills Thilde hade somnat, vilket hon aldrig gjorde. Amanda och My kom hem nöjda med fina kläder.
Lotta plingade på dörren med videokameran i högsta hugg.
Jag höll på med Cassandras hår. Thilde gallskrek i Lottas famn. My och Amanda höll på att fäktas. Kaffet bryggdes, telefonen ringde. Amanda fick svärdet i ögat, My blev ledsen och gömde sig i trappen. Amanda stängde in sig på toa. Thilde skrek. Cassandra var orolig för att bli grön i håret. I med mer gegga i håret på henne. Vänner ringde och ville komma och hälsa på. Thilde skrek. Amanda och My var igång med fäktandet igen
- My!!! Börja klä på dig nu, kalaset börjar snart.
- Mamma! Jag vill ha håruppsättning
Fram med snoddar och nålar. (My är håröm ska tilläggas) My skrek, Thilde skrek.
Cassandra fortfarande orolig för sitt hår.
- Nä My, det får bli en hästsvans!
Lotta vill ta pulsen på mig för att försäkra sig om att jag inte skulle lägga mig ner och dö!
Kaffe
Tvätta hår
Peppa en hysterisk Cassandra som kommer ut ur badrummet med blonda hårrötter och samma hårfärg på det övriga håret som tidigare. Åh åh!
Och i den stunden kliver Magnus innanför dörren.
Ett mordhot utfärdades mot honom med hela handen… Stackarn!
Magnus kör Mysan till Kalas, Amanda sjunker ner i soffan, Cassandra fönar hår och jag, Lotta och en söndergråten Thilde faller likt pösmunkar ner i soffan.

Prata i mer om eländet!!!!!!!!!


SJUK

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där