Fortsätt till huvudinnehåll

Hjort är hjort

Helgen har passerat. Vi har ätit en massa nyttig mat och jag har inte fuskat en endaste gång.
Känner mig redan lite mindre ”påsig”, men troligtvis är det bara känslan, men det är ju bra det med.

I morse var det ingen väckarklocka som ringde här hemma. Jag vaknade 08.30 med ett ryck och anade att klockan var mer än 06.30, och som sagt, den var 08.30. Det är första gången på säkert 15-20 år jag försov mig. Trots det var My i skolan vid 09.05, det var bra jobbat av My tycker jag.

Efter att hysterin lagt sig tog jag och Thilde en långpromenad. Efter ca 45 min blir vi stannade av en man på Ängsgatan, precis ovanför Aztra.
- Har du sett några älgar?
- förlåt, sa jag, tyckte jag hörde fel.
- Har du sett några älgar, sa han igen
- Letar du efter några eller? Svarade jag.
- Det sprang precis 2 stycken över vägen här, sa han. Sen vände de och sprang ner bland villorna här.
- Det var ju tur att jag inte sprang in i dom, sa jag.

Fick en syn inombords. Tänk om jag känt något flåsa i nacken eller ännu värre, blivit nermejjad av två älgar. Det skulle ju faktiskt kunna hända mig utan att man skulle bli förvånad.

Det var ju ren tur att man inte stötte på dem. Det kunde ju ha hjort ont gått vilt till. Och nu har jag faktiskt ett horn i sidan till den där killen som jagade upp mig på det där sättet.
Nu ska jag och fixa korv med moose.



Kommentarer

  1. Haha.. Men Frida du har väl blivit jagad av älg förut?! På nån av alla jävla firlufs dagar i högstadiet. hahah Har ett svagt minne av att det var du och mickis.

    SvaraRadera
  2. Det kan säkert ha hänt bara att jag inte kommer ihåg det:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...