Fortsätt till huvudinnehåll
Nu på kvällen skulle jag och Magnus har bakat ännu fler bullar to the dop.
Magnus ringde ganska snart Lotta och bjöd in henne hit för lite familjemys.
Ja det slutade ju med att Lotta och jag bakade alla bullar medans Magnus låg i soffan och kollade på hockey. Ibland reste han sig upp för att greppa en bulle och ett glas mjölk. Smart drag av Magnus och bjuda in Lotta måste jag säga. Hm…..???

Jag och Lotta provade även kläder inför lördagen mellan jäsning och ugnspassning. Gördlar, klänningar, halsband, strumpbyxor, skor unt so vajter. Det slutade med att vi stod i gördel, strumpbyxor och T-shirt och bakade. Då var Magnus snabbt upp ur soffan med kameran…

jo jo…

Lotta och jag passade på att videoblogga lite under bakningen och här är resultatet.







Kommentarer

  1. Anonymoktober 29, 2010

    Galet skolj, fick mig ett gott skratt

    Blev the bullers goda då??

    Jenny

    SvaraRadera
  2. Anonymoktober 29, 2010

    Ni är då för tokiga....tur att du skriver i din blogg emellanåt....very nica som vi säger här ameridalarna...kram/Karin

    SvaraRadera
  3. Jessicaoktober 29, 2010

    Haha, ni e fan tokiga ni:-):-) Mer brända bullar åt folket!!!!!!!!!!:D:D:D

    Men varför ingen bild på dig i gördeln??? ,jag ÄR besviken.;-)

    Pöss

    SvaraRadera
  4. fridaoktober 29, 2010

    Jenny:
    Bullarna blev jättegoda:)

    Karin: jiiha

    Jessica: The gördel gjorde ingen verkan, lika tjock som innan... men på ska den:)

    Alles: Va roligt att ni tycker att vi är skojiga,vi trodde att det bara va vi som tyckte det var kul

    puss o kram

    SvaraRadera
  5. Desiréoktober 30, 2010

    HAHAHAHAHA!!! Knasbollar :) håller med jessica, varför ingen skön bild på er i Gördel??? ;) hahaha :) ska bli spännande idag å se bullarna!!

    Kram kram Desiré :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...
En kommentar
Läs mer

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
2 kommentarer
Läs mer
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...
Skicka en kommentar
Läs mer