Fortsätt till huvudinnehåll

Finns det hjärterum...

Imorse när jag klev upp slog regent mot fönstret, men nu skiner solen, härligt!
Ändå sitter jag här i mysbyxor och en stor tröja och lyckas inte att komma ut. Thilde, det lilla livet, är sjuk och har haft ett par sömnlösa nätter, och till följd av det har jag inte heller sovit. Hon är alldeles täppt i näsan och har fått sitta i bilstolen och ”sova” i sin lilla säng.
Feber har hon också, stackaren.

Vi hoppas att hon snart frisknar till så både hon och jag får sova om nätterna.

Passar på att ligga och fundera på dopet nu när jag ändå inte kan sova. Ja,det är ju snart dags för det.
Min familj är ganska gigantisk, och nu menar jag att vi är många och inget annat;) hehehe… Bara min närmaste familj är typ 25 stycken.
Vänner har vi ju en del också, trot eller ej, så det blir ungefär 60 pers som kommer. 60 pers!
Min vän H har erbjudit sig att hjälpa mig att baka pajer till alla dessa människor. Hur underbart är det inte att ha en sån vän.
Men Magnus tycker det är oroväckande att jag ligger sömnlös pg a alla förberedande åtgärder inför dopet så han har mer eller beordrat mig att lägga ner det där med maten. Han säger att han ska greja det.. O my lord, säger jag
Sådana här viktiga grejer vet man inte om man vill lägga över i en mans labbar. Då sitter vi väl där och äter Pan pizza och konserverad frukt till efterrätt.
Han vill ju så gärna hjälpa till så jag kanske ska ge mig..???

Jaaameeenaaaa, jag har ju fullt upp med att hitta snygga dukar, servetter och pinaler på nätet, bara det är ju ett heltidsjobb.. hahaha. Vi hemmamammor har det inte lätt;)

Lokalen som vi har hyrt sväljer bara 50 personer, vi hyrde den innan vi sett över hur många det egentligen blev.. korkat va???
Men H har erbjudit sig (igen) att stå under hela dopkalajset, hahaha, Vilken klippa hon är.

Men som det gamla ordspråket säger:

En god avföring är den bästa huvudkudden… eller hur de va…. hahahaha ..

Så jag återkommer om hur saker och ting kommer att arta sig.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...