Fortsätt till huvudinnehåll

Äta bör man annars dör man...

Har inte kunnat skriva nu på 2 dagar, eller rättare sagt så har jag inte kunnat sitta.
Har haft så infernaliskt ont i ryggen och skinkan. När jag har suttit så har det känns som om jag har haft en påle rakt upp i skinkan och vidare upp i ryggen. Och dessutom har det stått en liten jävul med en hammare och bankat in den där pålen, bit för bit. Bank, bank bank!

Så igår kväll var jag tvungen att bege mig till naprapaten. O herre gud vad det knäcktes och böjdes. Har egentligen lite svårt för såna där situationer. Tycker nästan det känns "bättre" att gå till gynekologen.. eller jag vet inte...
Man står där blek och lönnfet iförd i ett par trånga tajts och söndertvättad BH. Ligg så, vänd dig om,ligg på sidan, böj benen... Jag kände mig som en sån där skämttjockisgubbe som alla vrider sig av skratt av där hemma i tv-sofforna. Han påstod att mina magmuskler inte existerade längre pga kejsarsnittet. Tur att vi kunde skylla på det!
Han var förövrigt en relativt vältränad man som säkert äter god och sund kost och tränar regelbundet. Han har säkert fått förfrågan att vara med som modell i Elloskatalogen.
ja,Ni förstår vad jag menar....
Efter 45 min förnedring med knäck och massage gick jag 500:- fattigare hem och somnade.

Idag känner jag mig något mjukare och kan sitta.

I går kväll smög Magnus ut i köket för att ta sig en kvällsglass...UTAN ATT STÄNGA FRYSEN ORDENTLIGT!!
Allt var typ tinat i morse och min ickefungerande spis orkade inte laga all denna mat så det åkte i sopporna... Oj oj, tänk om min mamma skulle se det. Vi som inte ens fick slänga en korvbit när vi var små
- tänk på barnen i Afrika, sa hon alltid. Och åt alla 4 barnens rester. Kan det vara därför min mamma alltid va lite småmullig när jag var liten. För att hon tänkte så mycket på barnen i Afrika.

ja ja, det positiva i att tömma frysen är att jag samtidigt fick chansen att frosta av den. Inget ont som för något gott med sig.. eller hur man säger.

Så nu ska vi åka och handla... annars blir barnen i Afrika jätte hungriga... eller hur mamma!?


Kommentarer

  1. Så egentligen är det mammas fel att du skulle tränga in dej i en trång gördel...där har vi det...så Frida, tyck inte att det är ditt fel...nej bojkotta morsor som skyller på de afrikanska barnen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där