Fortsätt till huvudinnehåll
Nu på kvällen skulle jag och Magnus har bakat ännu fler bullar to the dop.
Magnus ringde ganska snart Lotta och bjöd in henne hit för lite familjemys.
Ja det slutade ju med att Lotta och jag bakade alla bullar medans Magnus låg i soffan och kollade på hockey. Ibland reste han sig upp för att greppa en bulle och ett glas mjölk. Smart drag av Magnus och bjuda in Lotta måste jag säga. Hm…..???

Jag och Lotta provade även kläder inför lördagen mellan jäsning och ugnspassning. Gördlar, klänningar, halsband, strumpbyxor, skor unt so vajter. Det slutade med att vi stod i gördel, strumpbyxor och T-shirt och bakade. Då var Magnus snabbt upp ur soffan med kameran…

jo jo…

Lotta och jag passade på att videoblogga lite under bakningen och här är resultatet.







Kommentarer

  1. Galet skolj, fick mig ett gott skratt

    Blev the bullers goda då??

    Jenny

    SvaraRadera
  2. Ni är då för tokiga....tur att du skriver i din blogg emellanåt....very nica som vi säger här ameridalarna...kram/Karin

    SvaraRadera
  3. Haha, ni e fan tokiga ni:-):-) Mer brända bullar åt folket!!!!!!!!!!:D:D:D

    Men varför ingen bild på dig i gördeln??? ,jag ÄR besviken.;-)

    Pöss

    SvaraRadera
  4. Jenny:
    Bullarna blev jättegoda:)

    Karin: jiiha

    Jessica: The gördel gjorde ingen verkan, lika tjock som innan... men på ska den:)

    Alles: Va roligt att ni tycker att vi är skojiga,vi trodde att det bara va vi som tyckte det var kul

    puss o kram

    SvaraRadera
  5. HAHAHAHAHA!!! Knasbollar :) håller med jessica, varför ingen skön bild på er i Gördel??? ;) hahaha :) ska bli spännande idag å se bullarna!!

    Kram kram Desiré :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där