Fortsätt till huvudinnehåll

V I F Lena 2010-10-18

Nu har My´s farmor Lena fått befordran till härligheten. Hon somnade in igår 2010-10-18.
Efter en lång tids sjukdom fick Lena stillsamt falla i sömn med sin sons hand i sin.

My blev jätteledsen och tårarna föll tills tröjan var alldeles blöt. Vi satt och kramades och grät en lång stund.
Sen åkte vi till minneslunden och tände ett ljus och pratade med farmor och konstaterade att hon var med oss just då. Det kände vi, båda två.

Med en lite lättare klump i magen, frusna och rödgråtna åkte vi hem och kröp ner i soffan.

My pratade med sin mycket ledsna pappa senare på kvällen och försökte trösta honom med att säga att farmor har det mycket bättre nu. Att hon nu igen kan äta knäckebröd och lösa korsord.

My bad till farmor och gud och viskade sedan till mig
-Jag passade på att be om att vi skulle få den där lägenheten också mamma.

Jag älskar dig så mycket My, ditt hjärta är så stort.


Vila i frid Lena och kramaom Göran ifrån mig.
*

Kommentarer

  1. Lilla loppan då:-(
    Inte lätt det där med döden,fasar för den dagen man måste ta det med barnen.

    Krama om lilla raringen från oss.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där