Fortsätt till huvudinnehåll
Det har varit lite fullt upp här så skrivandet fick jag lägga åt sidan et tag, men nu så har jag en stund över så nu ska här uppdateras.

Kan ju börja med att berätta att jag hade ett läkarbesök här i veckan, systeryster mögel var med som barnakt under tiden. I väntrummet känner jag stanken av vitlök. Jag skyller på lotta och ber henne respirera i annan riktning. När jag sen tar Thilde i famnen är stanken mer påtaglig. Det visade sig att det var Thilde som den här gången spred aromen .Hon hade nämligen en bit vitlök på haklappen som tillkommit av att haklapparna hänger på spishandtaget i köket… ja, ni förstår…

Efter besöket åkte vi till en närliggande kiosk för fullkomligt trycka i oss lunch, inte för att vi var stressade eller så, utan för att vi alltid gör så. Lotta var t o m tvungen att låtsastugga när hon skulle gå tillbaka tll kiosken för at köpa snus. För att det tidsmässigt vore orimligt att äta så fort… ha ha, helt galet.

Sen gick det undan, på 20 min hade vi hunnit äta, åka till en solig och mysig plats, gett Thilde mat som hon också hann äta upp inom den tidsramen… stress stress stress.

Hur kan man vara så överstressad hela tiden. Jag har tex aldrig någonsin kommit försent till mitt arbete, alltid 15-20 min tidig men ändå stressad. Jag tror liksom alltid att jag inte ska hinna. Ett annat exempel är när jag har mycket att göra en dag, som tex, handla, städa, tvätta osv. Är helt överansträngd och vaknar typ 6 och sätter igång. Vid 9 är jag klar och sitter helt grådaskig i soffan. Vad är det för fel på mig…???
Nä, nu ska jag baka lite bullar..

Här kan du se om DU är stressad.

Go kväll

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...