Fortsätt till huvudinnehåll

Korv i ugn

Så igår var det dags för nya spisen att anlända. En stackars krake från Telgebostäder bar upp aset med en pirra alla 3 väldigt låååånga trappor. Jag såg väl ut som en liten flicka på julafton skulle jag tro.
Ja ja, jag hade ju inte precis någon gullig spetskreation på mig. Ska tilläggas att jag och Mistluren precis hade vaknat också när han kom så ögonen kanske inte tindrade av lycka precis, Svullnaden kanske däremot la sig en aning.

Han tyckte synd om mig som bara hade haft 2 plattor och laga mat på till denna gigantiska familj.
-Jo, familjen är lite trött på ungstekt falukorv, svarade jag och skrattade gott åt mitt roliga lilla skämt

Hur som haver så kopplade han in min ”nya vän” och kontrollerade att allt hade normal funktion..
Konstigt!
Samma plattor var trasiga på den här spisen också, hur stor är oddsen att det händer???
Så vet ni vad manfolket gjorde? Traskade ut i hallen, öppnade proppskåpet och slog på en propp som lagt av.
Gud vad pinsamt alltså, här har man stått och känts sig som en hemmafru på 1800-talet framför sin eldstad, och en proppjäkel var det lilla problemet till allt .
Jag skyllde snabbt över allt på Magnus
-ja, men lever ju inte ihop med en elektriker precis.
Sen fick jag ett ”lätt” skrattanfall.
Ni som läst min blogg vet ju att jag fick ett ströavbrott för ett tag sedan… mmmm precis!

Som tur var fick jag behålla den nya fina spisen, så nu står den där i köket och väntar på att få anrätta korv i ugn.



Kommentarer

  1. Men kvinna!!! Det är ju inte sant!! Jag skratta så jag höll på att kissa på mig!!! En propp??? HAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! Nåja, nu har ni ju ny spis ;) å förmodligrn älskar ni korv!! ;) <3

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det pinsamt...!!!???

    Spisen är jättefin och som jag brukar säga
    -Det är inte korven man blir tjock av, det är såsen:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där