Fortsätt till huvudinnehåll

Korv i ugn

Så igår var det dags för nya spisen att anlända. En stackars krake från Telgebostäder bar upp aset med en pirra alla 3 väldigt låååånga trappor. Jag såg väl ut som en liten flicka på julafton skulle jag tro.
Ja ja, jag hade ju inte precis någon gullig spetskreation på mig. Ska tilläggas att jag och Mistluren precis hade vaknat också när han kom så ögonen kanske inte tindrade av lycka precis, Svullnaden kanske däremot la sig en aning.

Han tyckte synd om mig som bara hade haft 2 plattor och laga mat på till denna gigantiska familj.
-Jo, familjen är lite trött på ungstekt falukorv, svarade jag och skrattade gott åt mitt roliga lilla skämt

Hur som haver så kopplade han in min ”nya vän” och kontrollerade att allt hade normal funktion..
Konstigt!
Samma plattor var trasiga på den här spisen också, hur stor är oddsen att det händer???
Så vet ni vad manfolket gjorde? Traskade ut i hallen, öppnade proppskåpet och slog på en propp som lagt av.
Gud vad pinsamt alltså, här har man stått och känts sig som en hemmafru på 1800-talet framför sin eldstad, och en proppjäkel var det lilla problemet till allt .
Jag skyllde snabbt över allt på Magnus
-ja, men lever ju inte ihop med en elektriker precis.
Sen fick jag ett ”lätt” skrattanfall.
Ni som läst min blogg vet ju att jag fick ett ströavbrott för ett tag sedan… mmmm precis!

Som tur var fick jag behålla den nya fina spisen, så nu står den där i köket och väntar på att få anrätta korv i ugn.



Kommentarer

  1. Men kvinna!!! Det är ju inte sant!! Jag skratta så jag höll på att kissa på mig!!! En propp??? HAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! Nåja, nu har ni ju ny spis ;) å förmodligrn älskar ni korv!! ;) <3

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det pinsamt...!!!???

    Spisen är jättefin och som jag brukar säga
    -Det är inte korven man blir tjock av, det är såsen:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...