Fortsätt till huvudinnehåll

Hurra!

Tänkte skriva lite om min födelsedag som var i fredags.
Tomas hade under veckan visat upp en viss uns av stresssyndrom. Jag var som vanligt nyfiken så jag nästan blev irriterad och bad konstant om ledtrådar. Efter mycket om och men fick jag ledtråden T men som mitt tidigare inlägg visar så blev jag inte klokare av det.

Fredagen kom och jag fick tydliga instruktioner om när jag skulle vara hemma. 17.15 pip!
Jag och thilde klev innanför dörren hemma och inte en människa syntes till. På lampan i köket hängde det ballonger och ett foto på mig i en skrattande situation... I hatt. På bordet stog ett glas vin och en lapp. På lappen låg Tomas mobil. På lappen stog det massa gulliga saker samt instruktion om att jag skulle sätta på Tomas mobil och lyssna på ett meddelande han hade spelat in.
Jag och thilde begav oss av till lekparken som visade sig vara station 1.
Där möttes vi av Marcus (Tomas kompis) med 3 frågor om saker som Tomas berättat för mig. Det var väl ett så kallat "seniltest"?
Av Marcus fick vi en ficklampa och anvisningar att ta oss till kojan i skogen en bit bort.
Där möttes vi av My, som hade ytterligare 3 frågor. Hon skickade oss vidare en bit bort och där stog Ciza och Leo med fler frågor.
Sen skulle vi gå tillbaka hem.
Ciza, My och Leo transporterade mig till baksidan av huset och där stog Tomas, min älskade Tomas och grillade och gav mig ett glas bubbel.
Vi åt och drack och det var så mysigt och jag var så glad. Jag fick fina vinglas av mysan och ett glittrigt och fint halsband av Ciza. Av Marcus fick jag en flaska från Apoteket "röda näsan".
Tomas kom in med en vinflaskpåse och jag drog upp en tom flaska lite förvånat men kände att påsen fortfarande var tung. I botten låg en iPhone. ( ja, jag förlorade ju min kära iPhone för en tid sedan) jag fick också en dosa som gör att vi kan ha Apple-tv.
Vilken kväll det var, helt fantastiskt! Jag somnade glad och upprymd redan kl 22.00.

Måste ju bara tillägga att jag hade enkom ett fel på senilpromenaden. Riktigt bra om jag får tycka:)

Så Tomas, tack för att du ordnande en fantastisk födelsedag till mig. Jag älskar dig!

Och tack My och Ciza för att ni gjorde min dag så fantastisk. Och thilde och Leo, tack för att ni hade sånt tålamod och för att ni firade mig!

Vilken fantastisk familj jag har!

Kommentarer

  1. Fantastiskt! Vad mysigt! Ni förtjänar verkligen varandra :) Blev såklart nyfiken på frågorna...
    BigL

    SvaraRadera
  2. Ps. Grattis i efterskott glömde jag ;)
    Ds.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där