Fortsätt till huvudinnehåll

Gaaaah!

Då ligger man här nu då, i rock, engånsgstrosor och knästrumpor i väntan på operation! Har knappt sovit i natt och jag är risig i kistan. Nervös, tror jag det kallas för. Har fått op-tid 09.45 så jag passar på att blogga och koncentrera mig på något annat.

 Jag är mest nervös för själva narkosen. jag är ju allergisk mot så många mediciner och just narkos. Min kropp reagerar tvärtom på narkos. Jag blir pigg och arg och stark! Ingen bra kombo i ett operationsrum. 
När jag bröt armen i lågstadiet och skulle få narkos hände just detta och jag slogs och sprang likt Hulken i korridorerna, slog sönder saker och somnade aldrig!!  Jag var helt galen! Det slutade med att 7 st av sjukhuspersonalen fick hålla i mig och dem fick söva mig på annat sätt! Hemskt! 

När min blindtarmsoperation skulle ske stannande hjärta och andning och jag mådde skit länge efter op. 
Kan bli en spännande dag det här, dem har redan varit hos mig 3 gånger och diskuterat narkos och smärtstillande med skräck i blicken. Dem har väl läst journalerna nu.. 

Ja, som sagt, Hulken finns på riktigt!! Läser ni i LT att Södertälje sjukhus har vandaliserats av en galen patient så vet ni vem och varför.. Haha!

Så lite nervös är jag inför op.. Men det går nog bra... Som allting annat!





Kommentarer

  1. Klart det går bra. Har en sambo som är allergisk mot morfin. Hans hjärta stannar av det. Så förstår din oro. Gissar att allt är över nu ;)
    BigL

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där