Jaha, då var det operation " turistmage"
Men va fan, när ska det ta slut?
Började för 2 veckor sedan hemma hos min kära mor. Tyckte det tryckte på lite i magen.. Och mycket riktigt.. Sprang in på toan och som vanligt när jag befinner mig hos folk jag känner väl så stängde jag inte dörren...
Både Lotta och mamma uttryckte sitt missnöje över ljudet som kom från toaletten. Vi skrattade gott och väntade på att jag skulle börja spy. Men icke!
Sen dess har jag sprungit på toa varje dag. Konsistens=nischt gut!
Ringde läkaren i veckan och fick en tid direkt.
Jag kliver in hos en läkare, han är i 50 års åldern och är av utländsk härkomst. Han har en läkarrock på sig som är uppknäppt till naveln. Under rocken har han... Ingenting. Han är barfota och hänger lite nonchalant i stolen med ett par läsglasögon på näsan. Jag berättar mitt problem och han börjar genast skriva en lista på vad jag inte bör äta
-olja
-fett
-ägg
Mitt i allt slutar han skriva och säger
- nej förresten, ät ingenting... Förutom passerade morötter från egen verkstad, proviva och koltabletter. Lite, lite ris och en liten bit knäckemacka i tre dagar. Om du blir matt drick lite fruktsoppa för att få energi
-jaha, inget blodprov alltså?
Nej nej,
Sen börjar skådespelet som inte var utav denna värld. Läkaren agerade en bacill och stolen var en koltablett. Han började vifta med armarna och sina nakna fötter och säger med en pipig röst
- oj oj, jag är en bacill som sitter fast på en kolbit och jag kan inte komma loss! Hjälp, Jag åker igenom magen och jag försöker ta mig loss, men det går inte... Osv!
Det är så dem fungerar fröken, säger han. -det kommer att gå över!
Jag sitter och tittar på honom med stora ögon finner inga ord ( vilket inte händer så ofta i mitt liv)
-Jaha ja, säger jag och reser mig upp och tar på mig jackan. Tack och hej!
Så nu har jag mer eller mindre fastat, druckit proviva och käkat koltabletter men resultatet är oförändrat! Så imorse ringde jag igen till vårdcentralen och fick en tid nu på eftermiddagen. Till min stora förskräckt så blev det samma läkare. Den här gången hade han dock stängt sin läkarrock men fötterna var lika bara som innan. 45 min tog besöket. Han pratade, skrattade och googlade och den här gången hängde jag på. Till slut sa han
- du är konstig, speciell!
- ja, jag vet, det är därför jag är här! Och så skrattade vi!
Det slutade med två rör Som ska fyllas med avföring och lämnas in...
Hur fasen gör man det på ett smidigt sätt?? Kommer dessutom behöva göra det på jobbet imorgon då det är mest fart på magen...
- försök att inte fylla rören, bajsa i ett kärl och ös sedan över till rören! Sa sköterskan.
- mmmm, ok
Ett kärl? Ösa? På jobbet!!! Kan bli roliga mms till min kollegor imorgon!
“It’s not the fart that kills you, it’s the smell”
Men va fan, när ska det ta slut?
Började för 2 veckor sedan hemma hos min kära mor. Tyckte det tryckte på lite i magen.. Och mycket riktigt.. Sprang in på toan och som vanligt när jag befinner mig hos folk jag känner väl så stängde jag inte dörren...
Både Lotta och mamma uttryckte sitt missnöje över ljudet som kom från toaletten. Vi skrattade gott och väntade på att jag skulle börja spy. Men icke!
Sen dess har jag sprungit på toa varje dag. Konsistens=nischt gut!
Ringde läkaren i veckan och fick en tid direkt.
Jag kliver in hos en läkare, han är i 50 års åldern och är av utländsk härkomst. Han har en läkarrock på sig som är uppknäppt till naveln. Under rocken har han... Ingenting. Han är barfota och hänger lite nonchalant i stolen med ett par läsglasögon på näsan. Jag berättar mitt problem och han börjar genast skriva en lista på vad jag inte bör äta
-olja
-fett
-ägg
Mitt i allt slutar han skriva och säger
- nej förresten, ät ingenting... Förutom passerade morötter från egen verkstad, proviva och koltabletter. Lite, lite ris och en liten bit knäckemacka i tre dagar. Om du blir matt drick lite fruktsoppa för att få energi
-jaha, inget blodprov alltså?
Nej nej,
Sen börjar skådespelet som inte var utav denna värld. Läkaren agerade en bacill och stolen var en koltablett. Han började vifta med armarna och sina nakna fötter och säger med en pipig röst
- oj oj, jag är en bacill som sitter fast på en kolbit och jag kan inte komma loss! Hjälp, Jag åker igenom magen och jag försöker ta mig loss, men det går inte... Osv!
Det är så dem fungerar fröken, säger han. -det kommer att gå över!
Jag sitter och tittar på honom med stora ögon finner inga ord ( vilket inte händer så ofta i mitt liv)
-Jaha ja, säger jag och reser mig upp och tar på mig jackan. Tack och hej!
Så nu har jag mer eller mindre fastat, druckit proviva och käkat koltabletter men resultatet är oförändrat! Så imorse ringde jag igen till vårdcentralen och fick en tid nu på eftermiddagen. Till min stora förskräckt så blev det samma läkare. Den här gången hade han dock stängt sin läkarrock men fötterna var lika bara som innan. 45 min tog besöket. Han pratade, skrattade och googlade och den här gången hängde jag på. Till slut sa han
- du är konstig, speciell!
- ja, jag vet, det är därför jag är här! Och så skrattade vi!
Det slutade med två rör Som ska fyllas med avföring och lämnas in...
Hur fasen gör man det på ett smidigt sätt?? Kommer dessutom behöva göra det på jobbet imorgon då det är mest fart på magen...
- försök att inte fylla rören, bajsa i ett kärl och ös sedan över till rören! Sa sköterskan.
- mmmm, ok
Ett kärl? Ösa? På jobbet!!! Kan bli roliga mms till min kollegor imorgon!
“It’s not the fart that kills you, it’s the smell”
Kommentarer
Skicka en kommentar