Fortsätt till huvudinnehåll

God jul

Så här inför jul är jag lite extra känslig för alla som har det jobbigt, barn som vuxna. 
Det som gör mest ont i hjärtart just nu är dessa människor som oftast sitter utanför våra mataffärer, men också på stan utanför Affärer där vi springer ut och in för att inhandla våra julklappar, dem kallas för tiggare.

Många människor stör sig på dessa
Individer, som sitter där i kylan och "tigger", och tror på fullaste allvar att dem sitter där för att tjäna extra pengar, för att lura oss andra på pengar. 

Jag och min döttrar, My och Thilde passerade en av dessa medmänniskor häromdagen. Thilde blev nästan ledsen över den, på ytan, glada kvinnan. Sittandes på ett par plastpåsar log hon mot oss och thilde hälsade så fint på henne. My rafsade upp dem få kronor hon hade i ficka och gav dem till den leende kvinnan. Thilde frågade många frågor om varför kvinnan satt där och jag och My  försökte förklara. My påpekade flera gånger att hon mådde dåligt över den kvinnans situation och jag sa att vi köper ngt till henne. Vi valde frukt. 

My och thilde gick fram till kvinnan med påsen och My klappade henne på axeln. Kvinnan blev så glad och både My och thilde märkte det. Jag tittade på kvinnan och hon såg mig
Liksom in i själen och nickade mot
Mig med sina sorgsna ögon. 

My och thilde vinkade till henne ända tills vi försvann Bakom hörnet på affären, och kvinnan lika så.

My mådde så dåligt efter det där mötet, mådde dåligt för en annan människas skull. Jag sa till My att
Vi dagen innan julafton ska åka och ge dessa människor en julklapp och möjligen en bit mat. Mys medkänsla och värme för människor som inte har det lika bra som hon, ska uppmuntras. Vi ska åka och handla julklappar  till dem, dem närmaste dagarna.

Så om ni har något hemma som ni kan tänkas värma ett
Hemlöst hjärta får ni gärna lämna det hos oss på Gröngölingstigen 30 i Södertälje. Kan tänka mig att raggsockor, tjocktröjor, mössa och vantar kan vara till hjälp. Pengar mottages också såklart. My vill gärna slå in paketen och sätta sin personliga prägel på gåvorna. Så lämna dem oinslagna.

Det gör mig så otroligt
Glad och stolt över att mina döttrar har en sån stor medkänsla, empati och sympati för andra människor. Människor som kanske inte har det lika bra som dem har det!

Så för att uppmuntra att mina barn som i sin tur kan uppmuntra andra till medmänsklighet, så hjälp gärna till.

Och för er andra, som med ert barn i hand passerar en kall, frusen och ledsen kvinna utan att ens känna en enda känsla så tänk på att det kan ha varit du, ditt barn eller
Någon annan i din närhet som suttit
Där på ett par kalla plastpåsar och med ett leende  men ett gråtande hjärta, för en påse mandariner.




 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...