Åkte till jobbet med dem tomma provrören i fickan. Nattens funderingar på hur jag skulle göra när det var dax resulterade i en pappersmugg med roligt tryck.
Catarina och Linda på jobbet var väl insatta med att idag skulle frida, någon gång under dagen befinna sig på en av personaltoaletterna och mecka med sin egen avföring vilket ledde till många dåliga skämt och skratt!
Självklart började det bubbla rejält i magen under elevernas gymnastiklektion och det var pingvingång in på tjejernas omklädningsrum.
Okej, då skulle jag alltså se till att pricka en pappersmugg, men det var ju en lätt match. Kände mig faktiskt ganska nöjd över att det gick bra. Men sen då.. Då ska man ställa en mugg med skit på handfatet och börja mecka. Ena provet var väl inte så farligt, doppa en tops och sen ner i provröret.
Andra provet, glasskopan, var det värre med. Man ska alltså med en liten skopa försöka få ner avföringen i ett smalt provrör.. Inte bara en skopa, utan fler.
Ju mer jag tänkte på att det inte får hamna utanför ju mer skakade jag och till slut betedde jag mig som om jag hade Parkinsons. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, om jag säger så, men skiten var tillslut där den skulle vara och det operation "sanering!"
När jag kommer ut från toan står Catarina där med stora ögon och jag skrattar och säger att nu är det gjort. Det enda Catarina får fram är - uhhh, usch!
- tänk att jag har bajs i jackan, säger jag och vi skrattar.
-jag går och lämnar den här skiten, säger jag och går till personalrummet.
När det var hemgång och dax för mig att lämna proverna hamnade vi några stycken i kapprummet och det blev humor på riktigt låg nivå..
- tänk om jag skulle råka ut för en bilolycka nu och rören spricker, säger jag... Men med tanke på hur min mage är nu så skulle jag nog skita ner mig vid en olycka iallafall och då skulle slambilen få komma och sanera. Hej expressen,Länstidningen och svenska folket!
Så! Jag lyckades trots snökaoset som rådde ta mig till vårdcentralen och lämna proverna i tid.
Efter 20 min ringer dem. Damen som ringde bröt på rejäl finska
- ja hejsan, det här är Siirpa från vådcentralen. Tu har lämnat feel proov!
-VA!? Nähäää det har jag inte, i sånt fall är det ni som har gett mig fel rör, säger jag aningen ilsken och ser mig själv stå och göra samma skitgöra en gång till.
- kan tu komma in och göra om provet?
- göra om??? Nä, det kan jag inte!
- jag ska prata med läkaren och se vad han säger??
- ja gör du det, sa jag, och vi la på.
Hur fan kan man ge fel rör? Var det där topsprovet egentligen för munnen eller?
Det ringer igen.
- ja hejsan, det här är Siirpa från vådcentralen igen. Jag har pratat med läkaren nu och vi har hällt avföringen från ena röret till ett annat rör.... Bla bla bla...hon drog en lång harang med vad dem gjort med min avföring.
Precis som om jag bryr mig vad dem gör med den där skiten. Såg framför mig hur den där "nakna" doktorn, som dem hämtat från dem mörkaste skogarna i Amazonas, stå där som " hemliga- Arne" med mina rör.. Häller fram och till baka och det ryker och han skrattar så där hemskt som bara hemliga-Arne kan..
Usch, jag talar inte mer om eländet!
Men slutet gott eftersom det inte blev någon provtagning nr 2 . Det firade jag med ett( läs 3) glas vin och bakad potatis med god räkröra. För det spelar ju ingen roll vad jag äter tydligen. Så då kan jag ju lika gärna äta och dricka det som är gott..
Nä, nu blir det pingvingång till toan... Hepååree!
Catarina och Linda på jobbet var väl insatta med att idag skulle frida, någon gång under dagen befinna sig på en av personaltoaletterna och mecka med sin egen avföring vilket ledde till många dåliga skämt och skratt!
Självklart började det bubbla rejält i magen under elevernas gymnastiklektion och det var pingvingång in på tjejernas omklädningsrum.
Okej, då skulle jag alltså se till att pricka en pappersmugg, men det var ju en lätt match. Kände mig faktiskt ganska nöjd över att det gick bra. Men sen då.. Då ska man ställa en mugg med skit på handfatet och börja mecka. Ena provet var väl inte så farligt, doppa en tops och sen ner i provröret.
Andra provet, glasskopan, var det värre med. Man ska alltså med en liten skopa försöka få ner avföringen i ett smalt provrör.. Inte bara en skopa, utan fler.
Ju mer jag tänkte på att det inte får hamna utanför ju mer skakade jag och till slut betedde jag mig som om jag hade Parkinsons. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, om jag säger så, men skiten var tillslut där den skulle vara och det operation "sanering!"
När jag kommer ut från toan står Catarina där med stora ögon och jag skrattar och säger att nu är det gjort. Det enda Catarina får fram är - uhhh, usch!
- tänk att jag har bajs i jackan, säger jag och vi skrattar.
-jag går och lämnar den här skiten, säger jag och går till personalrummet.
När det var hemgång och dax för mig att lämna proverna hamnade vi några stycken i kapprummet och det blev humor på riktigt låg nivå..
- tänk om jag skulle råka ut för en bilolycka nu och rören spricker, säger jag... Men med tanke på hur min mage är nu så skulle jag nog skita ner mig vid en olycka iallafall och då skulle slambilen få komma och sanera. Hej expressen,Länstidningen och svenska folket!
Så! Jag lyckades trots snökaoset som rådde ta mig till vårdcentralen och lämna proverna i tid.
Efter 20 min ringer dem. Damen som ringde bröt på rejäl finska
- ja hejsan, det här är Siirpa från vådcentralen. Tu har lämnat feel proov!
-VA!? Nähäää det har jag inte, i sånt fall är det ni som har gett mig fel rör, säger jag aningen ilsken och ser mig själv stå och göra samma skitgöra en gång till.
- kan tu komma in och göra om provet?
- göra om??? Nä, det kan jag inte!
- jag ska prata med läkaren och se vad han säger??
- ja gör du det, sa jag, och vi la på.
Hur fan kan man ge fel rör? Var det där topsprovet egentligen för munnen eller?
Det ringer igen.
- ja hejsan, det här är Siirpa från vådcentralen igen. Jag har pratat med läkaren nu och vi har hällt avföringen från ena röret till ett annat rör.... Bla bla bla...hon drog en lång harang med vad dem gjort med min avföring.
Precis som om jag bryr mig vad dem gör med den där skiten. Såg framför mig hur den där "nakna" doktorn, som dem hämtat från dem mörkaste skogarna i Amazonas, stå där som " hemliga- Arne" med mina rör.. Häller fram och till baka och det ryker och han skrattar så där hemskt som bara hemliga-Arne kan..
Usch, jag talar inte mer om eländet!
Men slutet gott eftersom det inte blev någon provtagning nr 2 . Det firade jag med ett( läs 3) glas vin och bakad potatis med god räkröra. För det spelar ju ingen roll vad jag äter tydligen. Så då kan jag ju lika gärna äta och dricka det som är gott..
Nä, nu blir det pingvingång till toan... Hepååree!
Kommentarer
Skicka en kommentar