Fortsätt till huvudinnehåll

Nu kör vi!

Så var det 2014, firade in det nya året med barnen,vänner, god mat och dryck. Tolvslaget skålades in med Pommac för mig och barnen. För första gången kände jag en lättnad när dånet och det vackra färgerna på himmelen brakade loss, en lättnad för att 2013 var över. Samtidigt blev jag lite sorgsen när jag tänkte på vilket helvetets år jag lämnar bakom mig och i samma stund lycklig, lycklig när jag såg barnen titta med stora, häpnadsväckande ögon mot himlen och deras lycka över tolvslaget. Deras förmåga att leva i nuet.
Jag kramade och pussade barnen extra mycket och delade deras glädje.
Jag tänkte på Tomas som troligtvis befann sig någonstans i Södertälje och släckte ett brinnande soprum. Jag tänkte på oss,och på vad som väntar och på allt fantastisk som vi kommer få vara med om 2014.

Efter det beslöt jag mig för att åka hem. Stortjejerna ville sova kvar så det var Thilde och jag som skulle åka hem i natten. Vi hoppade in i bilen och var tvungna att backa lite hit och dit för att komma på rätt köl. Jag kände att något tog emot... Men istället för att tänka
-oj, här var det något i vägen, jag måste nog backa!
Så kör jag bara på... På en stor jä..a sten. Thilde och jag satt likt 2 rallyförare som körde på två hjul i bilen och det brakade till ordentligt.
Som tur var fanns det bilmekaniker i närheten som kom till undsättning. Vi plockade bort några lösa delar i fronten och la delarna på motorhuven som senare blåste av på motorvägen. Ja, så började mitt 2014. Men vem är förvånad?
Men som ordspråket säger "Den som flyttar ett berg börjar med att bära bort småsten"
Jag gick direkt på berget om man säger så, lyckades flytta stenen en decimeter och det ser jag som en betydande prestation!


Hade tid på vårdcentralen idag och parkerade i anslutande parkeringshus.
Gick upp för den lilla backen och så in genom dörren och Tyckte inte att jag kände igen mig riktigt.
Jag hade trampat in på Fonus. Ironiskt med tanke på allt!
Skrattanfallet var ett faktum och mannen bakom disken såg inte så road ut. Jag utbrister
- jag ska till vårdcentralen egentligen, men det kanske inte spelar någon roll att jag kom hit! Utgången kanske är den samma! Och sen skrattade jag gott, vände på klacken och gick ut!
Tror inte att begravningsentreprenören uppskattade min lyteskomik lika mycket som jag, men va fan, JAG fick skratta iallafall!






Kommentarer

  1. Anonymjanuari 04, 2014

    Ska du verkligen ha körkort? Haha!!!!

    BigL

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...
En kommentar
Läs mer

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
2 kommentarer
Läs mer
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...
Skicka en kommentar
Läs mer