Fortsätt till huvudinnehåll

Gaaaah!

Då ligger man här nu då, i rock, engånsgstrosor och knästrumpor i väntan på operation! Har knappt sovit i natt och jag är risig i kistan. Nervös, tror jag det kallas för. Har fått op-tid 09.45 så jag passar på att blogga och koncentrera mig på något annat.

 Jag är mest nervös för själva narkosen. jag är ju allergisk mot så många mediciner och just narkos. Min kropp reagerar tvärtom på narkos. Jag blir pigg och arg och stark! Ingen bra kombo i ett operationsrum. 
När jag bröt armen i lågstadiet och skulle få narkos hände just detta och jag slogs och sprang likt Hulken i korridorerna, slog sönder saker och somnade aldrig!!  Jag var helt galen! Det slutade med att 7 st av sjukhuspersonalen fick hålla i mig och dem fick söva mig på annat sätt! Hemskt! 

När min blindtarmsoperation skulle ske stannande hjärta och andning och jag mådde skit länge efter op. 
Kan bli en spännande dag det här, dem har redan varit hos mig 3 gånger och diskuterat narkos och smärtstillande med skräck i blicken. Dem har väl läst journalerna nu.. 

Ja, som sagt, Hulken finns på riktigt!! Läser ni i LT att Södertälje sjukhus har vandaliserats av en galen patient så vet ni vem och varför.. Haha!

Så lite nervös är jag inför op.. Men det går nog bra... Som allting annat!





Kommentarer

  1. Klart det går bra. Har en sambo som är allergisk mot morfin. Hans hjärta stannar av det. Så förstår din oro. Gissar att allt är över nu ;)
    BigL

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...