Fortsätt till huvudinnehåll

Al-Qaida

Ni som har läst min blogg vet att jag varit hos läkaren tidigare med mitt hjärta. Annars går det att läsa igen HÄR

Det har varken blivit bättre eller sämre sen jag var där sist. Men för en vecka sen, lite drygt, vaknade jag med skenande hjärta, illamående och kände mig yr. Eller rättare sagt, världen gick i slowmotion. Jag ringde återigen sjukvårdupplysningen och dem frågade om dem skulle skicka en transport. -Nä, svarade jag och skrattade. Jag kan ta mig in för egen maskin. 30 minuter senare satt jag på akuten med EKG och 3 dl blod mindre i kroppen. Men inget fel hittades förutom att mitt blodpump slår dubbelslag, tydligen helt riskfritt. Men förbannat obehagligt. Men För säkerhetens skull skulle jag bära en 24 timmars EKG på mig.

Ja, jag säger då de… hahaha… jag såg ju inte riktigt klok ut. Kan ju bara säga det att hade jag skrikit ”allah akbar” på offentlig plats hade jag blivit skjuten.

Senare Samma dag färdades familjen till en boutique där dem har allt smått och gott. My hittade en sköldpaddagossedjur som vägde 20 kilo och var svindyr. Den skulle hon ovillkorligen ha. Det var ju Sköldis(ett annat gossedjur som hon har) mamma. Hon grät krokodiltårar och vägrade lämna affären. Som alla föräldrar gör hotade vi med att åka utan henne, men det hjälpte inte. Jag gav förslaget att jag kunde gå in och skrika ”allah akbar” så skulle hon nog få den och allt annat hon ville ha. 3 sekunder senare satt vi i bilen. Så det var väl någon mening med det också..hahaha

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där