Fortsätt till huvudinnehåll

What a handsome face

Eller som vi brukar säga på skånska ”va de han som fes”

Nu kommer vi till det förbjudna ämnet Kvinnofis, rökare, fjärt, prutt eller gas från ändtarmen som det också kan kallas. Vi tjejer-kvinnor fiser faktiskt och de luktar inte alltid hallon.
Tänk er att Hennes Majestät Drottning Silvia även lyfter lite på ena skinkan ibland och drar av en rökare som får kungen att dra upp polokragen över näsan och rynka på ögonbrynen.

Vissa dagar är värre en andra. Själv hade jag en ”värre” dag häromdagen. Det var så illa att jag knappt klarade av min egen Flatulens (prutt)
Satt här i sackosäcken och skrev en liten insändare till en tidning när det helt oförberett hände. Och helt plötsligt verkade den luktfri. Bara för att vara säker luktar man lite extra, böjde fram huvudet för att komma närmare men icke, den verkade luktfri.
Jag reste mig senare för att ta en kopp kaffe, vika lite tvätt och annat smått och gått för att sen Återvände till säcken.
Som vanligt sjönk jag ner i påsen… Ja, det var ju som och sätta sig på världens största röksvamp. Fisen hade likt ett virus smugit sig in i säcken för att senare attackera. Och det var en rejäl attack. Fick resa mig och gå iväg och ta nytt syre för att överleva.
Senare samma kväll var det läggdags för My, hon ropade från sängen att hon var klar och ville säga god natt. Jag la en liten, liten prutt i hallen innan jag gick in i Mys rum. Både jag och My skrek Åhhh i kör när odören nådde oss. Jag öppnade fönstret, vi sa god natt och jag gick ut. My skriker bara några sekunder senare att det svider i hennes ögon av fisen. Ja, då förstår ni kanske kraften i oset.
VIDRIGT alltså!!
My var nästan lite irriterad och jag ursäktade mig och sa att jag faktiskt släppte mig innan jag kom in men att den måste ha hängt med.
- ja, den som spar, han har, sa My.

Tänk att det är så genant med fisar, speciellt för oss tjejer. En kille kan ju släppa en brakare och stallbröderna mer eller mindre betygsätter fisen i en skala mellan 1-10, applåderar och skrattar.
Vi tjejer vill ju bara sjunka ner igenom jorden om vi mot förmodan skulle råka fisa bland folk.
Så nu ska jag börja fisa i folksamlingar, luta huvudet bakåt och skratta. Hänger ni med??

It's not the fart that kills it's the smell

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där