Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med...

Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara.

På söndagen var det bakning för hela slanten. Pepparkakor och lussebullar. Det luktade så gott i vår lilla 2,a på boklids. 6 personer som bakade, julmusik, julstjärnor, ljus och en ugn på 200 grader. Alltså herre Gud! Syret tog ju slut efter andra lussebullen. Men gott blev det.

Idag när jag satt i soffan och funderade small det till vid diskbänken. Ljuskulan som hittades på schurgard, som hängde så fint i fönstret, sprack, glas överallt och batteriet till lamporna åkte rakt ner i diskvattnet. Det är knappt så jag orkar reagera.
Vilket jag inte heller gjorde i morse, knappt.

Jag kom in på parkeringen på dagis. En mamma som parkerat som ett arsle, rent ut sagt, står och tar ut sin vagn ur bagageluckan. Mot henne backar en bil, väldigt långsamt, och jag lägger märke till att bilen inte har något lyse. Den rullar och rullar och så pang! Rakt in i fronten på hennes bil. Någon hade gjort som jag brukar göra, glömt handbromsen och växel och bilen började leva sitt eget lilla liv.
Jag liksom bara såg händelsen men reagerade inte ens utan åkte till en annan parkeringsplats. När jag närmade mig grinden till dagis möttes jag av en pappa som såg smått hysterisk ut och han springer. Antagligen till sin bil som precis dockat med en annan bil...
Orkade inte stanna och fråga hur det gick.. Jag lunkade bara vidare och fick mig ett skrattanfall vid några rödljus senare på hemvägen. Konstigt!

Fy vad jag saknar min iPhone som försvann för över en vecka sedan. Önskar mig en en ny av tomten eller vem som helst som är ekonomiskt oberoende och inte vet vad dem ska göra med alla pengar i madrassen...

Nu ska jag lägga mig i sängen och lyssna på "kirurgerna" med Magnus och brasse och ladda inför morgondagen!