Fortsätt till huvudinnehåll

Vem kan segla....


Ja, jag skriver nu mitt första inlägg som ensamstående, enastående mamma!

Jag och Magnus har nu gått skilda vägar. Egentligen gjorde vi det för länge sen, det vara bara det att vi beslöt oss för att gå på varsin stig men i samma skog. Jag har nu valt en ny skog och Magnus likaså.

Just nu är min lilla stig väldigt snårig, trädens grenar hänger sorgset av den tunga lavan som snurrat sig likt sockervadd runt grenarna. Det är kallt, kusligt och ensamt. Jag är rädd och ledsen.
Det var ju inte så här jag hade tänkt att det skulle bli. Jag hade ju tänkt mig att jag och Magnus skulle med lycka och kärlek till varandra, leva tillsammans ända in i döden. Det var det jag trodde. Så även om jag anser att vi tagit rätt beslut så är det med stor sorg jag sagt farväl till Magnus, den eviga krigaren!

Det har varit så jobbigt, svårt och slitsamt senaste tiden att jag inte sovit, inte ätit, bara vandrat runt i lägenheten och varit förvirrad. All min energi har jag, så gott det går, gett till Thilde. My har (tack och lov) varit hos sin pappa och semestrat senaste veckorna, och sluppit ifrån sin mammas brustna hjärta på närmare håll. Hon har dock vetat om hur det legat till och ringt sin mamma varje dag för att höra att allt är ”ok”. Gullunge!

Jag har tappat 8 kg på 2 veckor ca på grund av all stress, tjafs(tyvärr) oro, gråt och allt vad en separation innerbär… nä FY FAN säger jag bara.

I helgen var Thilde med Magnus för första gången också och jag stod helt ensam inför en hel helg utan mina barn… Vidrigt!

Jag säger bara, Tack för min familj, mina vänner som ringt, skrivit fina saker till mig på FB, kommit och bytt av varandra för att jag inte skulle behöva vara ensam i helgen. Tack till alla ni som orkat med mig, mina tårar, min ilska och mina vinflaskor. Ni är fantastiska, vad skulle jag göra utan er??<3

Långt där framme skymtar jag dock en ny skog. En ljus och fin lövskog, där Solens strålar letar sig fram genom trädkronorna och träffar marken där vitsipporna växer och i oändlighet. Där ska jag gå, hand i hand med mina barn och känna lycka.. men det är långt kvar dit, men jag kämpar på…

Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror? 
Vem kan skiljas från vännen sin 
utan att fälla tårar?
Jag kan segla förutan vind, 
jag kan ro utan åror, 
men ej skiljas från vännen min 
utan att fälla tårar.




Kommentarer

  1. Anonymjuli 09, 2012

    Kära Frida . så fint du har skrivit. jag blir så rörd och jag hoppas att du snart kommer till stigen så du får njuta av livet med dina flickor (mina underbara barnbarn) Stor kram / Mamma

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...
En kommentar
Läs mer

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
2 kommentarer
Läs mer
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...
Skicka en kommentar
Läs mer