Fortsätt till huvudinnehåll

Run Frida, run!!

Nu har jag fått våndas ytterligare en vecka. Förra veckan när eländet skulle sändas så var det någon handboll som kom i vägen.
Men jag har inte mått lika dåligt den här veckan dock. Förra veckan gick jag ju med sura uppstötningar och mådde konstant illa. Den här veckan... enkom sura uppisar!

Det har ju inte heller förbättrat min ätstörning precis. Har ju ätit lika mycket, om inte mer, den här veckan. Hemgjort julgodis som skulle vara till julen, lussebullar, pepparkakor, mögelost och så en Nobelfest på det också.. med massa gott att äta och dricka. En väldigt trevlig tillställning dör många frågor om min medverkan i tv-programmet ägde rum.

Men inte bara där är man uppmärksam.
Eleverna på skolan har skrikit i korridorerna
-FRIDA!!! JAG SÅG DIG PÅ TV!!
-det kan jag inte tro, är det enda jag svarat och skrattat lite sådär stelt! Det har liksom  inte Slagit mig riktigt att jag har en hel skola full av elever som ska se mig svullen, fet och blek i bara mässingen.. å allt annat skit! Äh fy fasiken alltså.. tur att det är jullov snart!

Jullov... och jul med barnen. Det ska bli så härligt! Förra året var jag utan barn så jag  och syrran flydde till fjällen.. eller ja fjällen var väl att ta i.. kungsberget. Inte en äkta snöflinga så långt ögat nådde.. men de hade god öl på afterskin! 4-5 åk och sen var Lotta skadad! Men roligt och mysigt hade vi ändå.. vill jag minnas!

Drog fram min Taro-kort igår.. det var ett tag sen. Å som vanligt stämde det.. jag och lönekontoret är inte riktigt på god fot om jag säger så.. blev nämligen utan lön i november.. å nu påstår dem att pengarna är låsta och kan betalas ut först den 23,e.
*host*bull-shit*host! Ja, och det var just det jag såg på korten så jag blev ju inte förvånad precis.
Och sen blev det himla Halloj om kortdragningar via fb, sms och messenger. Å det var så roligt för att det stämde tydligen.. många, ganska precis exakt på pricken faktiskt!

Så nu har jag startat en firma. "Fridas kontant eller kortläsare" (långsökt, ja kanske)
20 kr/kort
Jag tar "kort" eller swisch ... Hahaha
Så hojta till så ordnar vi det!
Då kanske jag kan skramla ihop till några julklappar. Förena nytta med nöje liksom!

Nä gott folk, på torsdag då är det alltså dags.. det kommer hit några vänner för att hålla mig sällskap i eländet...
"Det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet" om jag säger så.

Puss





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där