Fortsätt till huvudinnehåll

Upp å iväg

Sådär ja.. Nu är operationen klar och jag är hemma och kurerar mig. Operationen gick som planerat och jag var uppe och gick nästan direkt efter jag vaknat.. Jag smög ut och hämtade kaffe fast jag egentligen inte fick. 
Natten på sjukhuset var ett rent helvete. Ont i magen och 3 rumskamrater med diverse åkommor. En kvinna låg och väste fyfan, fyfan, fyfan i ca 4 timmar. Hon hade krossat benet eller ngt liknande. 
Snett framför mig låg en dam som hade opererat knät. Hon var så gullig och lika kaffesugen som jag. Så vid varje kaffferepa hämtade jag en mugg till henne också. Förstår att hon blev ledsen när jag åkte hem. 
Min lillasyster kom och hämtade mig, det märktes att hon var lite stressad. Hon körde nog i varenda liten grop på vägen hem och det kändes som om jag skulle få framfall och kräkas. Vi skrattade gott när hon blev än mer stressad och gasade och bromsade hastigt hela tiden..
Väl hemma mötte min storasyster upp mig och mina kära systrar började
Prata med varandra som om jag inte fanns, så som vi pratade med varandra när pappa var som sämst. Inövat, men än då.. Knäppskallar! Vi skrattade gott förstås..
Jag placerade mig i soffan med kudde och täcke och där blev jag liggandes.
Upp och ta mediciner och sprutor. Obehagligt att ta sprutor på sig själv, jag
Är helt blå på benen.. 
Ätit lite sisådär men inte har jag tappat några kilon för det.. Nädå.. Up we go!
Måste ju vara ngt fel.. Jag borde ju förtvinad vid det här laget.. Elle?? Nää, inte riktigt..
Var och handlade med My i fredags, veckans dummaste intermezzo , I bil över kullerstenar och Södertäljes skitgator, nä, mådde inte bra efter det alltså..
Idag känner jag mig ganska pigg faktiskt.. Bästa dagen sen jag kom hem, så nu kan det bara bli bättre:)

Å återigen nu när jag är hemma så går hjärnan på högvarv.. Har så många idéer.. 
Imorgon ska jag få utlopp för en utav dem.. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...