Fortsätt till huvudinnehåll

Mat, mat och mat!

Nu börjar resan närma sig sitt slut. Vi har haft det så bra. Sol och bad i massor.
 
Vid poolkanten går det olika sorters försäljare. Kamelridning, spa, fotografering och många andra sorters aktiviteter. Igår kom det en kille och frågade mig om jag ville boka spabehandlingar. Jag var lite tvekande i mitt svar och därför högg han direkt. Han pratade någon slags oförståelig engelska och drog upp en sytråd i fickan. Inom loppet av 10 sekunder hade han typ tagit bort mitt ena ögonbryn. Och med det var han nöjd. Och eftersom jag vänligen tackade nej så sket han i det andra ögonbrynet... Sådär ja!

Skojade lite lätt, första kvällen, att jag skulle gå upp 10 kg den här resan. Och jag kan meddela att jag är på god väg.. Herre Gud! Vad fan har de i maten här nere?
Visst har jag druckit en del öl och diverse drinkar men va fan det här är ju
Löjligt. Några dagar till och jag hade behövt en bikiniöverdel även på ryggen.
Eller är det kaffet.. Har ju blivit en del kaffelatte.. Men det kan ju också vara så att varken My eller Thilde har varit så stora i maten här nere och jag har väl känt att vi ska ha valuta för vår "all inclusive".. Har en misstanke på att det kan vara det.

Jag har 4 friare här nere också. En fotograf, en kock och två servitörer. Men herre Gud, de har verkligen ingen skam i kroppen. De döljer inte sitt intresse de där grabbarna. Tänk om det kunde vara karlar i Sverige som var lite sådär "rakt på".. Nu är ju inte mina känslor ömsesidiga för dessa gentlemen så det blir en ganska dålig stämning efter ett tag. Men det kan också vara en bidragande orsak till min uppåtgående linje på viktkurvan. Har ju inte behövt lyfta ett finger på hela veckan. De har burit min tallrik, hämtat dryck och kaffe. Så jag har ju bara suttit i min tygstol och svällt!

Så nu när jag kommer hem blir det en rejäl kostomläggning för så här kan vi inte ha det. Nog för att mitt motto är " håll skinnet spänt" men man behöver ju inte överdriva!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där