Fortsätt till huvudinnehåll

Du är vad du fucking äter!



japp, så är det då dax för mig att vara med på Tv. Men vilket jävla program jag valde då. Förnedrings-tv i högsta klass.
Jag kommer på torsdag att blottas totalt, och lite till. 
Jag går runt med ett konstant illamående och sura uppstötningar inför eländet! fy fan! Kan väl såhär i efterhand förstå att det inte var det smartaste jag gjort i mitt liv,
med tanke på att jag gått upp i vikt senaste tiden av att stressäta. Bra där Frida!

Har bara idag, sagt till mig själv 5 gånger att nä nu får det vara bra. Nu är det sluätet! 5 minuter senare står jag med en lussebulle i munnen som jag tar i ett löpsteg. Jag tar den liksom inte för att njuta utan jag tar den bara… sådär i farten. Så jävla dumt! 

Ja, det är så galet det här så det är inte klokt.. Måste ju mörka den här hemska historien med ett annat program… eh…. Vad det nu skulle kunna vara. Det enda som skulle gottgöra det här är väl om jag skulle bli miljonär i något frågesportsprogram där min begåvning framhävs… ja ni hör ju själva, det är kört!

Ja, jag har en ätstörning. Har dock inte hittat någon analys för min sjukdomsbild. 

Om-ingen-ser-mig-äta-så-har-det-inte-hänt-diagnosen?
Om-jag-bantar-7-ggr-om-dagen-så blir-jag-nog-smal-diagnosen?
Allt-som-äts-medans-kylskåpet-är-öppet-räknas-inte-diagnosen?
Varje-kväll-i-sängen-känner-jag-mig-aspeppad-för-träning-men-den-är-som-bortblåst-nästkommande-dag-diagnosen?
Jag-kan-lika-gärna-äta-eftersom-jag-ändå-är-tjock-diagnosen?
Två-mackor-med-smör-och-ost-varje-kväll-är-jag-värd-diagnosen?
Fan-man-lever-bara-en-gång-och-tar-en-näve-chips-diagnosen?

Listan kan göras lång.. 
nä,tror jag behöver gå i terapi. Alltså, jag är allvarlig.
Finns det terapi för tjockisar? Där det bjuds på en massa gott i besöksrummet… hahaha! närråå! Jag har nog bara fram tills nu gått i terapi för smalisar.. har ju bara blivit bjuden på vatten och pappersnäsdukar!

Jag hade för avsikt att fortsätta träna efter programmet, vilket jag också har gjort fram tills för ett tag sedan. ja, jag har fått något tjall med fötterna. Det började med att jag gick som en legogubbe på mornarna för att det gjorde så  satans ont i fötterna. Men från att “bara” ha det på morgonen så är det nu hela dagarna, så fort jag suttit en stund. Får ju fan kasta mig ut ur bilen på mornarna när jag kommer till jobbet för att ta mig ut ur bilen. Värken har dessutom tagit sig upp till höfterna så jag känner mig verkligen som en läckerbit nu för tiden.

Var hos en läkare i veckan och blev remitterad till röntgen. Så idag var jag där och fick svar efter ca 2 timmar. Allt ser jättebra ut, inga avvikelser. Det kan ju vara överbelastning, sa hon...
Vääänta här nu.. Överbelastning är ju ett finare ord för: Du är nog för tjock för dina egna ben och fötter, din övergödda säl… jag kan det där läkarspråket, mig lurar hon inte!
Aja.. hon remitterade mig vidare till en sjukgymnast. Så det blir väl att gå dit och göra en massa jobbiga övningar medans svetten lackar! Sist jag gjorde något sådant gick jag hem med pappret från britsen på ryggen…

Var på stan i dag och provade en klänning, ska på fest på lördag. Upptäckte till min förvåning i provrummet att jag hade ett stort hål i trosan, mitt på trekanten..
ja precis.. Röntgen skedde i trosor och linne.. döda mig!

Hur som helst så blev det ingen klänning.. anledningen är det ovannämnda..

Vissa äter för att leva.. jag lever för att äta!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där