Fortsätt till huvudinnehåll

Barnens rättigheter?


Idag mottog jag det mest korkaste, dummaste, egoistiskaste samtal jag någonsin fått!

Thildes pappa meddelade mig idag att han på MÅNDAG ska han bege dig till Annat land för att jobba.. Vilket i sin tur innebär att thilde inte får träffa sin pappa. Men vad är detta?

 Hur resonerar man som vuxen, som pappa till ett barn, ett barn som längtar efter sin pappa efter bara ett par dagar utan honom. Hur resonerar man som människa och förebild inför sitt barn. Han har en fantastisk liten tjej på 3 år, en liten tjej som älskar och avgudar sin pappa. En liten tjej som längtar efter hans pussar, kramar och att få mysa i soffan med sin älskade pappa! Nu har han helt plötsligt valt bort henne för sina egna behov och måsten. Jag måste som mamma, vuxen och som förebild för mina barn säga att det är rent förjävligt! Ett barn,  sitt eget barn, ett liv har man bara EN ENDA  chans att göra allt rätt. Jag tycker att man för sitt barn ska visa att det är det absolut viktigaste man har, allt annat får man lägga åt sidan för ett tag för sina egna behov och måsten. Sitt eget kött och blod bör och ska vara nummer ett! Livet kan snabbt ta vändning och då är allt försent!
Jag trodde ändå någonstans att thilde var nummer ett även för honom  . Tyvärr visade det sig att så var inte fallet. För på måndag lämnar Thildes stora kärlek henne i sina drömmar om att få åka till sin pappa. 

Idag har jag gråtit till och från hela dagen för Thildes skull. Vad ska jag säga till henne? Hur ska jag trösta henne? 

Thilde, om du ändå förstod allt jag skulle vilja säga till dig. Du är så liten och förstår inte riktigt vad som händer i ditt liv just nu. Men en sak ska du veta att jag finns här för dig. DIG, THILDE! Saknaden efter din pappa kommer nu att vara jobbig för dig men jag ska försöka göra allt för att du ska må och ha det bra. Thilde, du och din syster My är mitt nummer ett och jag älskar er över allt annat på jorden. Jag kommer att kämpa, tro mig. Kämpa för att ni ska ha det bästa. Mindre än så kommer jag aldrig nöja mig med. 

Puss från mamma<3


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där