Fortsätt till huvudinnehåll

Barnens rättigheter?


Idag mottog jag det mest korkaste, dummaste, egoistiskaste samtal jag någonsin fått!

Thildes pappa meddelade mig idag att han på MÅNDAG ska han bege dig till Annat land för att jobba.. Vilket i sin tur innebär att thilde inte får träffa sin pappa. Men vad är detta?

 Hur resonerar man som vuxen, som pappa till ett barn, ett barn som längtar efter sin pappa efter bara ett par dagar utan honom. Hur resonerar man som människa och förebild inför sitt barn. Han har en fantastisk liten tjej på 3 år, en liten tjej som älskar och avgudar sin pappa. En liten tjej som längtar efter hans pussar, kramar och att få mysa i soffan med sin älskade pappa! Nu har han helt plötsligt valt bort henne för sina egna behov och måsten. Jag måste som mamma, vuxen och som förebild för mina barn säga att det är rent förjävligt! Ett barn,  sitt eget barn, ett liv har man bara EN ENDA  chans att göra allt rätt. Jag tycker att man för sitt barn ska visa att det är det absolut viktigaste man har, allt annat får man lägga åt sidan för ett tag för sina egna behov och måsten. Sitt eget kött och blod bör och ska vara nummer ett! Livet kan snabbt ta vändning och då är allt försent!
Jag trodde ändå någonstans att thilde var nummer ett även för honom  . Tyvärr visade det sig att så var inte fallet. För på måndag lämnar Thildes stora kärlek henne i sina drömmar om att få åka till sin pappa. 

Idag har jag gråtit till och från hela dagen för Thildes skull. Vad ska jag säga till henne? Hur ska jag trösta henne? 

Thilde, om du ändå förstod allt jag skulle vilja säga till dig. Du är så liten och förstår inte riktigt vad som händer i ditt liv just nu. Men en sak ska du veta att jag finns här för dig. DIG, THILDE! Saknaden efter din pappa kommer nu att vara jobbig för dig men jag ska försöka göra allt för att du ska må och ha det bra. Thilde, du och din syster My är mitt nummer ett och jag älskar er över allt annat på jorden. Jag kommer att kämpa, tro mig. Kämpa för att ni ska ha det bästa. Mindre än så kommer jag aldrig nöja mig med. 

Puss från mamma<3


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...