gott och blandat

Ska blogga om lite allt möjligt den här gången.

Måste ju börja med att uttala mig om vädret. Jag tycker faktiskt om snö, även om jag gillar mest att se på det från insidan av fönsterrutan. Men jag försöker se på det från den positiva sidan, det ju härligt för telningarna, som kan vara ute och åka pulka och konstruera snölyktor och komma in blossande kinder och dricka varm choklad.
Ja, lite mysigt är det trots allt.
Så nu har vi gjort Julfint här hemma, stjärnor, gardiner, allt i julens tecken. Thilde har också fått juletid vid sin lilla säng.

Magnus däremot verkar trotsa kylan, han skulle löpa ner till boutiquen härom kvällen. Jag höll på att vika tvätt i sovrummet och kikade ner mot affären. Och den syn som slog emot mig, jag var tvungen att titta noga 2 gånger. Mycket riktigt, jag såg rätt.
Riktiga Hawaiishorts hade han på sig dessutom.. röda..


I lördags blev jag bjuden på förtäring av min goda vän I, vi åt god mat och drack gott på restaurang. Vad skönt det var att bara få sitta och äta i lugn och ro och prata en massa skit om ditt och datt. Det är ju vi bönor ganska bra på och det borde göras oftare. UH!
Efter mat och dryck gick vi vidare för en pilsner på ett av nöjeslokalerna nere på samhället. Väl där möttes vi av fyra individer alá whitetrash-husvagn-vin-varje-dag-och-desperat-på-alla typen. Dom hördes över HELA lokalen. En av pajsarna drog långa historier med olika dialekter från HELA sverige. Fruntimren skrattade så plomberna höll på att lossna.
När han babblat i alla folkmål från norr till söder och om började prata som sig själv lät han som Jerry Williams och det visade att ”hissen inte gick ända upp” Han gjorde uttalanden som
- Jag vet att du har tre bruna ögon, använd dom två som är finast.
- Om du slår ihjäl varenda människa på jorden, så finns det ingen kvar.

Så jag och I beställde in kvällens tuting. Vi tänkte att vi behövde något kraftfullt. Servitrisen erbjöd oss ”Vov”
- Vad är det i den då, sa jag. Hundmat och vodkalime??
Det tyckte i alla fall vi var väldigt roligt!

Kvällen var, trots Vov, väldigt lugn och sansad och vi kom hem hela och rena.

Idag har Thilde haft sitt första skrattanfall, hon är allt en riktig liten Frida den där…