Fortsätt till huvudinnehåll

Nya tag!


Jag ska nu försöka blogga om det självaste dopet som infann sig i lördags, jag säger då det.

För det första hade jag tre karlar i lägenheten, inte en endaste tjej att rådfråga utseendet med. Som tur var hade jag Magnus manlige kusin P här som har listat ut det här med kvinnor, han var en riktig klippa i alla ombyten och håruppsättningar. Det slår mig nu... undrar varför han är singel????
Jag mänaaaa, de flesta karlar säger,
-det där är jättefint!
- Det här då???
- också jättefint!

Så tack P

Väl i kyrkan traskade vi in i likt ett luciatåg, Thilde låg tryggt i Gudmor Lottas famn. Tätt intill gick en stolt gudfar eller ”the Godfather” som vi kallar honom nu, Oyfin.
Sen jäklar gick det undan. Prästen var som en auktionsutropare. Han pratade så hysteriskt och tyckte att vi mer eller mindre kunde ta upp gudsnacket hemma istället. Han använde uttryck som ”killen på korset” … härlig snubbe den där prällen…
Det hela avslutades dock med något riktigt vackert. Min älskade syster Lotta och gulliga Kristin spelade och sjöng för Thilde. Krokodiltårar!

Dopfesten vet jag inte ens om jag ORKAR skriva om, det var helt galet. Hur mycket folk som helst i en alldeles för liten lokal. Alla upplevde nog fikat som ganska enerverande(ja alla utom min vän Therese som hade fullt upp med att vakta sin lilla 1-åring Hugo. Hon mins knappt att hon överhuvudtaget varit på dop) men jag är sååå tacksam att alla höll god min och tackade för trevligt fika när dom gick.
Lotta och Kristin fick sminket att rinna för andra gången under fikat. Tack, det var så fint! Krokodiltårar!
Och ett stort tack för alla fina presenter:)


ps. Bullarna var skitgoda!

MISSA INTE MORGONDAGENS TÄVLING!!!!!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där