Fortsätt till huvudinnehåll

Hysteri

Vet inte vad som har hänt de senaste dagarna, känner mig sjuk på något sätt …
”sjuk i ögonen” om någon förstår vad jag menar..?? Men det går väl snart över, som allting annat!

Idag blev jag och Thilde inbjudna på en ”trevlig” och väldigt kort dagstripp med mannen i hushållet. Mannen, i det här fallet Magnus, hjälper nämligen sin vän att dela ut tidningen Newz här i Södertälje och i dess närmaste trakt.
Själv har jag försökt att bli omslagsflicka på tidningen men utan att lyckas, har funderat många gånger vad det kan bero på..??? Men inget är som väntans tider, som man brukar säga… Jag vet att Chefsredaktören kommer ruttna på mitt surr snart och trycka in en suddig bild, tagen med mobilen någonstans i tidningen.

Tillbaka till rutten med Magnus. Jag fick ju förstås vara kusk i kärran.
1. Jag har inget lokalsinne.
2. Jag kör som en biltjuv (tycker M)

Ja, så vi hann ju knappt backa ut från parkeringen så var vi osams…
Dessutom skulle jag i min ilska hitta till Hovsjö och som Magnus i sin ilska vägrade vara vägvisare till.
Vid nästa stopp fick jag nog, klev ur bilen och ställde mig med armarna i kors och vägrade köra. Magnus satte sig demonstrativt i baksätet. Undrar hur vi såg ut på avstånd… hahaha.
I den stunden kom jag att tänka på när vi blev osams för något år sedan. Jag tvärnitade vid en busshållsplats och klev ur och rökte. Arg, stampade jag på cigaretten och hoppade in i bilen igen. Fem minuter senare var bilen rökfylld och vi stannade. Fimphelvetet hade fastnat under skon och orsakade Kaoz i den lilla blå bilen vi hade då.. hahaha..

När jag skrattat åt det en stund körde vi ganska glatt iväg till nästa tidningsdump…

Läs tidningen och håll utkik efter mitt foto på http://newztelge.se för plötsligt händer det!!!!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...
En kommentar
Läs mer

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
2 kommentarer
Läs mer
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...
Skicka en kommentar
Läs mer