Fortsätt till huvudinnehåll

Hysteri

Vet inte vad som har hänt de senaste dagarna, känner mig sjuk på något sätt …
”sjuk i ögonen” om någon förstår vad jag menar..?? Men det går väl snart över, som allting annat!

Idag blev jag och Thilde inbjudna på en ”trevlig” och väldigt kort dagstripp med mannen i hushållet. Mannen, i det här fallet Magnus, hjälper nämligen sin vän att dela ut tidningen Newz här i Södertälje och i dess närmaste trakt.
Själv har jag försökt att bli omslagsflicka på tidningen men utan att lyckas, har funderat många gånger vad det kan bero på..??? Men inget är som väntans tider, som man brukar säga… Jag vet att Chefsredaktören kommer ruttna på mitt surr snart och trycka in en suddig bild, tagen med mobilen någonstans i tidningen.

Tillbaka till rutten med Magnus. Jag fick ju förstås vara kusk i kärran.
1. Jag har inget lokalsinne.
2. Jag kör som en biltjuv (tycker M)

Ja, så vi hann ju knappt backa ut från parkeringen så var vi osams…
Dessutom skulle jag i min ilska hitta till Hovsjö och som Magnus i sin ilska vägrade vara vägvisare till.
Vid nästa stopp fick jag nog, klev ur bilen och ställde mig med armarna i kors och vägrade köra. Magnus satte sig demonstrativt i baksätet. Undrar hur vi såg ut på avstånd… hahaha.
I den stunden kom jag att tänka på när vi blev osams för något år sedan. Jag tvärnitade vid en busshållsplats och klev ur och rökte. Arg, stampade jag på cigaretten och hoppade in i bilen igen. Fem minuter senare var bilen rökfylld och vi stannade. Fimphelvetet hade fastnat under skon och orsakade Kaoz i den lilla blå bilen vi hade då.. hahaha..

När jag skrattat åt det en stund körde vi ganska glatt iväg till nästa tidningsdump…

Läs tidningen och håll utkik efter mitt foto på http://newztelge.se för plötsligt händer det!!!!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där