Fortsätt till huvudinnehåll

gott och blandat

Ska blogga om lite allt möjligt den här gången.

Måste ju börja med att uttala mig om vädret. Jag tycker faktiskt om snö, även om jag gillar mest att se på det från insidan av fönsterrutan. Men jag försöker se på det från den positiva sidan, det ju härligt för telningarna, som kan vara ute och åka pulka och konstruera snölyktor och komma in blossande kinder och dricka varm choklad.
Ja, lite mysigt är det trots allt.
Så nu har vi gjort Julfint här hemma, stjärnor, gardiner, allt i julens tecken. Thilde har också fått juletid vid sin lilla säng.

Magnus däremot verkar trotsa kylan, han skulle löpa ner till boutiquen härom kvällen. Jag höll på att vika tvätt i sovrummet och kikade ner mot affären. Och den syn som slog emot mig, jag var tvungen att titta noga 2 gånger. Mycket riktigt, jag såg rätt.
Riktiga Hawaiishorts hade han på sig dessutom.. röda..


I lördags blev jag bjuden på förtäring av min goda vän I, vi åt god mat och drack gott på restaurang. Vad skönt det var att bara få sitta och äta i lugn och ro och prata en massa skit om ditt och datt. Det är ju vi bönor ganska bra på och det borde göras oftare. UH!
Efter mat och dryck gick vi vidare för en pilsner på ett av nöjeslokalerna nere på samhället. Väl där möttes vi av fyra individer alá whitetrash-husvagn-vin-varje-dag-och-desperat-på-alla typen. Dom hördes över HELA lokalen. En av pajsarna drog långa historier med olika dialekter från HELA sverige. Fruntimren skrattade så plomberna höll på att lossna.
När han babblat i alla folkmål från norr till söder och om började prata som sig själv lät han som Jerry Williams och det visade att ”hissen inte gick ända upp” Han gjorde uttalanden som
- Jag vet att du har tre bruna ögon, använd dom två som är finast.
- Om du slår ihjäl varenda människa på jorden, så finns det ingen kvar.

Så jag och I beställde in kvällens tuting. Vi tänkte att vi behövde något kraftfullt. Servitrisen erbjöd oss ”Vov”
- Vad är det i den då, sa jag. Hundmat och vodkalime??
Det tyckte i alla fall vi var väldigt roligt!

Kvällen var, trots Vov, väldigt lugn och sansad och vi kom hem hela och rena.



Idag har Thilde haft sitt första skrattanfall, hon är allt en riktig liten Frida den där…

Kommentarer

  1. Sexiga ben!!! Från och med nu ska du dela ut tidningen i string!!! Chabbe

    SvaraRadera
  2. vad kul du skriver Frida!!!!! Jag njuter av varje stund hahhahahhaha / Ida

    SvaraRadera
  3. hahaah thíldes hår är elektrist// Amanda

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där