Fortsätt till huvudinnehåll

Livet...

Jaha, tänkte blogga lite nu om vad som händer i livet!

Har varit så otroligt stressigt på jobbet senaste tiden. Jag ska inte bara planera den pedagogiska verksamheten på fritids utan och lägga schema för all personal inför sommaren. 
Samtidigt befinner jag mig i en åk 3 som jag ska hålla ordning på. Grabbarna i klassen lider av separationsångest och vill gärna vara nära och att vi ska vara lite extra kramiga såhär innan sommarlovet. Jag verkligen älskar alla i den klassen. Alla har sin egen unika charm som jag i bland kan bli galen på. Men så här i slutet av terminen märker man att man gjort ett bra jobb och att dem uppskattar att man finns där. Härliga härliga ungar!
Tur att vi får fortsätta vårt sammanarbete tillsammans till hösten:)

I privatlivet har det väl lugnat sig en aning. Mamma är hemma i sin lilla stuga i Dalarna igen. Hon har kvar sin sond men jag hör att hon mår bättre och att det går framåt. Nästa vecka ska sonden väck och då är det vanlig mat som gäller. Men det kommer att gå bra. Så snart äter nog mamma sina sillbullar med korintsås som hon längtat efter så länge nu.<3

Tomas, min snygga brandman och jag bygger vidare på vår relation. Vi bygger på längden och på höjden och pysslar så gott det går för att hitta tid att ses. Men det är inte så lätt att få till e't. Men Vi trivs bra tillsammans vi två, och vi trivs med barnen och barnen trivs med oss och med varandra. 

Tomas, Om jag fick en blomma för varje gång jag tänker på dig, skulle jag kunna vandra för evigt på den vackraste blomsterängen.




 







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...