Fortsätt till huvudinnehåll

Balt-baltazar

Jaha, somnade med Thilde kl 19.00 och vaknade vid 20.00 så nu känns det som om jag aldrig kommer att somna.
Så då får det bli ett blogginlägg om helgen!

I helgen har jag och Thilde varit bosatta hemma hos Tomas, där hans två barn också har befunnit sig. 
Fredagen flöt på bra med handling och grillning på schemat. Gott och mysigt var det.
Lördagsmorgon vaknade Thilde och Leo, som förövrigt är 4 år vid 7 tiden. När barn i den åldern vaknar så är det inte morgonmys en timme i sängen som gäller precis, utan det är full fart från det att ögonlocken lämnat underdelen av ögat. Så då var det bara vakna och se glad ut... Tomas har en mer trögstartad motor på morgonen och försökte ligga kvar med stängda ögon en stund till. Men det är lättare sagt än gjort i en 2,a med 2 hysteriska dvärgar och en umgåssugen flickvän.

Efter en del hysteriska utbrott och en massa kaffe satt vi i bilen i gott mod på väg till stranden. 
Parkera, ut med alla ungar, påsar, flytvästar,mat, solstolar, solhattar och i samlad trupp begav vi oss mot STRANDEN!
2 minuter efter långsam vandring i skog och mark får Thilde ett raseriutbrott och bestämmer sig för att inte gå en meter till....

Här tänkte jag att jag ska göra ett inlägg om hur Tomas fungerar i trängda och jobbiga situationer. Balt- baltazar. Ni som varit uppväxta med det barnprogrammet vet att baltazar vankar av och ann och ser en aning sammanbiten ut. Den enda skillnaden med Tomas  är att han börjar gå i cirklar. 
Han slutar prata, stoppar händerna i byxfickorna med undantaget att ta upp snusdosan och skaka den lite nervöst ibland.

Ja, och där stod vi nu. Jag, försökte till en början vara pedagogisk och metodisk men det slutade med att jag bar Thilde under armen ända fram till den tilltänkta "landningen"
Storm, ni hör vad jag säger, STORM var det vi möttes av. Det blåste något så infernalisk. Tomas fällde demonstrativt upp sin solstol och där satt han, fullt påklädd och stirrade med tom blick ut över vattnet. Ciza, (Tomas dotter)och Leo hoppade glatt ut i vattnet och Thilde stod vid mina kalla ben skrek och jag rotade i påsarna efter KAFFET!
Var vi där i 10 min så överdriver jag. Ihop med stolar, påsar, ungar och solhattar och tillbaka samma väg mot bilen. Tomas upprepade sig själv med orden
- det är ju helt sjukt det här.
In i bilen och iväg...

till nästa badplats....

Ut med stolar, påsar, ungar, flytvästar och solhattar och platsen vi hamnade på var vindstilla och solig.
Glada barn hoppade ut i vattnet och jag och Tomas drog en lättandes suck och lutade oss tillbaka i stolarna
- jag är hungrig, hördes en röst..
Så upp, fram med mat, frukt och dricka.. Spilla, äta, spilla, torka, på med solhattar, skära, dricka och sen ner med allt igen..
Såååå....
Solstolen och en pust...
-jag är bajsnödig!

Ja, ni kanske kan få en liten bild av hur det kunde se ut... Men från kaoset uppstod sedan totalt lugn. Vi hade det jättemysig, det var varmt, barnen var glada, Tomas var glad,jag var glad och vi skrattade gott åt det som hänt. 
Som vi alltid gör, jag och Tomas.. Vi skrattar så mycket tillsammans, åt oss själva och åt andra...

Sen var det samma procedur för att ta oss hem men då gick det lättare att bära på ngt konstigt sätt.

Väl hemma så gick Thilde och Leo och lånade grannens studsmatta i bara underkläder  medans vi brassade middag. Tomas gick för att leta efter dem när det var klart!
Thilde hade då bajsat i brallan så Tomas möttes av en Leo som gick och höll för näsan och Thilde med en ganska rejäl utbuktning i brallan men hon verkade dock helt oberörd.. Eftersom hon tydligen hade studsat helt obehindrat på studsmattan, på rumpan med kackadoo i brallan. Hur jag kan veta att hon studsat på rumpan.. Jo.. Korven var i formen av en toblerone. 
Vi skrattade jag och Tomas om hur grannarna börjar uppfatta oss där på gården... 
Leo pratade med Thilde om vikten att bajsa på toaletten och Thilde nickade instämmande.. För att sen,  några timmar senare göra exakt samma sak.. Igen!

Det var bara lördag det... Idag var också en hektisk dag men jag låter den vara oskriven...
Tomas och jag har iallafall bestämt oss för att vi ska börja videoblogga... Skoj! 


Tomas,
Jag älskar dig inte bara för vad du är
men för vad jag är när jag är med dig.










Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där