Fortsätt till huvudinnehåll

Vad får det lov att vara??

Jaha, tiden går och vi med den…

Nu har jag hittat mig ett kneg, jag jobbar som annonssäljare på Newz i Södertälje. Jag som älskar att umgås, babbla, tjoa och skratta med människor.
Halvtid är det också, och det passar mig som handen i handsken. Så jag får tid med mina älskade barn

Jag har jobbat ca 4 dagar nu och gud va skojig det är. Visst känner jag av stressen av att behöva sälja, men jag tror det ger sig med tiden. Man vill ju liksom göra bra ifrån sig så här i början.
Det första intrycket är det enda intrycket som man brukar säga. Än har ingen nappat, men snart simmar fiskarna vid mina fötter och ber om att få bli matade, det är jag övertygad om hehehe, som man tänker, så blir det.

Har redan i mitt överspända befinnande lyckats dra iväg ett mail som var menat till min chef, ni vet, ett sånt där lite skämtsamt infobrev om vilka jag pratat med osv. Mailet skickades iväg i ämnet ”Ensam mamma söker”. Klick och så for mailet iväg till min chef OCH en av annonsörerna. Jag höll på att dö! Det är så typiskt mig. Antingen så blir jag polisanmäld för trakasserier eller så har jag snart en såld annons. Ja, vi får väl se.

Har också råkat dra iväg ett sms med den störta rabatten du kan tänka dig på en annons till ett företag. Hittade några gamla sms i min arbetsmobil som jag skulle rensa men i stället, klick och så iväg… Han blev ju såklart superduper intresserad.
Ja, vad ska man säga. Newz har precis fått en stjärna till företaget.

Mina arbetskamrater är toppen. Fräscha och fina lokaler med vattenpipor och kaffe, vad mer behöver en kvinna i mitt tillstånd. Ja ok, toalett, och det finns.

Ni kanske anar hur detta kommer att gå, så jag kan behöva lite support.
Så, Den som vill köpa annonsplats av mig, hör av er. Det lär behövas!






*

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...