Fortsätt till huvudinnehåll

Finns det svenskt kaffe på hotellet?






Häromdagen dök det upp en status på Facebook som jag, trots det att jag aldrig brukar använda mig av färdigskrivna statusar, använde. Så här löd den:

Om du har vuxit upp med hemlagad mat, varit tvungen att resa dig för attbyta TV-kanal-svartvit givetvis, cyklat till skolan utan hjälm, snabbspolat ettkassettband med en blyertspenna, Lagat videoband med tejp,var tvungen att gå över till grannbarnen i stället för att ringa på mobilen för att ta reda på vad dom gjorde och att affärerna alltid var stängda på söndagar, lägg dettapå din vägg FÖR DU HAR ÖVERLEVT!

Säger bara så här. Om det här vore det ända som skulle ha gjort barndomstiden lite besvärligare än vad dagens barn har det så vore uppväxten en dans på rosor.

Vi kan ju börja med en sådan enkel grej som snabbmat.
Men när vi var små och det nalkades restaurangbesök åkte finklänningen på och rosett i håret. Det fanns inte den valmöjligheten som finns nu. Då fanns Chamiram. Det låg där det igenbommade Hamnmagasinet ligger nu. Och menyn var inte lång. 5-6 pizzor och plankstek var det som fanns att välja på.
Det besöket var man dessutom tacksam över i flera månader.

Datorn fanns knappt, internet fanns överhuvudtaget inte. Datorerna var av märket Commondore 64, och på den kunde man spela Snake, och enbart Snake.
Istället hade vi maskinskrivning. Ni hör vad jag säger, maskinskrivning! Det gick ut på att lära sig att skriva skrivmaskin på rätt sätt. När man var riktigt duktig var alla tangenter övertäckta med små lock.

Skulle man handla kläder fick man gå på Åhléns. Något annat fanns inte. Man kunde beställa kläder från Ellos också. Men då fick man köpa i familjepack. Så vi i familjen Eriksson hade likadana dressar men i olika färger. Jag hade oftast rosa, Nisse-turkos, Lotta-röd, Ove-blå och Morsan-lila, Rena rama barbapappa familjen.

Hyra film var ett helt företag, för det var inte bara filmen som skulle hyras utan också en stor videobox. Filmer fick man välja i en pärm med några få sidor i.
I vår filmbutik kunde man även sola solarium, bakom disk. Ibland fick vi sitta med, inne i solariebåset, medans mamma solade. Då satt man där och läste serietidningar medans mamma låg i solariet med solskyddsglasögon.

Det röktes överallt. I affärer, restauranger, i bilar, hemma. Mamma kunde sitta och röka medans vi åt frukost. Dessutom lockade hon håret med gastång och rökte samtidigt. Galet!
I bilen blossades det för fulla muggar och öppna fönstren var det inte tu tal om. Det kunde ju för gudsskull uppstå drag som kunde resultera i en vagel i ögat. Inte bra! Så det var bara att härda ut.
I bilen kunde vi dessutom ligga i bagageluckan med kuddar och täcken i 40 mil. Bälte! Vad är det?

Det var mycket som var helt galet när jag växte upp, men det blev ju folk av mig också, Trots husvagnssemestrar och en massa annat.
Träffade en kvinna för ett tag sedan som jobbat på en husvagnscamping i över 30 år och hon sa exakt dessa ord, jag citerar:
- Att barnen som bodde i husvagn på somrarna på 80-talet överhuvudtaget fungerar i samhället, är för mig en gåta!










*

Kommentarer

  1. Fy fan det va nog bland det bästa jag läst. haha

    SvaraRadera
  2. va kul, jag skrattade gott själv också:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där